Månadsarkiv: april 2017


Dagar som gått

Vilka fantastiska dagar som gått. Man vill bara omfamna dem och inte släppa taget. Det spelar aldrig någon roll hur mycket ledighet man får. Det känns ändå aldrig som den blir tillräcklig…det är som att kroppen alltid skriker efter mer. Dagarna har bjudit på både regn, snö och solsken. Jag är inte den som klagar utan nöjd av att bara få vara oavsett yttre omständigheter. Jag har dragit med mig de trötta hundarna ut varje dag, en dag lyckades jag till och med få med mig hela familjen. Vi tog med oss kameran ut och gick på upptäcktsfärd. Det blev en långsam promenad då naturen bjuder på vackra saker åt vilket håll man än går. I vanliga fall stannar jag sällan upp och lyssnar eller tittar, kanske är det för att man då inte kommer vidare. För jag är en sådan som kan bli helt fascinerad av naturens magi, en pinne, en sten eller rutten stubbe kan i mina ögon vara så otroligt vacker.

Naturen är full av konstverk och jag vill bara bära med mig dem hem, hänga upp dem på väggen eller bara spara dem i min ficka. Vara dem nära så jag aldrig glömmer hur vacker världen faktiskt är. En anledning till att jag älskar sten, trä och naturmaterial är att det får mig att stanna upp och känna mig mer grundad. Energin i mig är så stark och tankarna går så fort så ibland känner jag mig inte verklighetsförankrad. Det är som att man lever mer i sina tankar än i den verkliga världen. Att umgås med naturen blir ett sätt att hämta hem sig själv. Att vara här och nu. Lediga dagar ger en verkligen mer kraft. Som en energiinjektion. Jag känner att jag orkar umgås med människor, ta mig till affären eller ringa det där samtalet jag länge skjutit upp. Jag får insikten hur mycket energi vardagen tar i från mig och undrar tyst om det är så det ska vara? När jag är återhämtad känns ingenting svårt, men under en vardag är barnens läxor för stora för mig att ta tag i.

När tankarna får springa fritt ifrågasätter man livets innehåll. Men när vardagen är åter kopplar man dem och följer strömmen.

Det har varit ett par fina dagar. Fulla med kärlek och gemenskap. Dagar där man kryper närmare varandra, liksom tankar varandra med kärlek och energi. I morgon väntar vardagen, och förutom att jobba som vanligt behöver jag även förbereda mig lite inför föreläsningen i helgen då det bär i väg till Borås. Hoppas ni haft fina påskdagar!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Föreläsning i Borås

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I helgen är det dags för min första föreläsning i år. Då bär det av till Borås. Nu var det såpass länge sedan jag ”på riktigt” stod på scen så jag längtar faktiskt. Längtar efter att få berätta min historia och diskutera ämnet utifrån åhörarens behov.

Vem vänder föreläsningen sig till kanske du undrar. Jag har pratat inför både vuxna och ungdomar, föräldrar med egen erfarenhet och de som jobbar inom området, och enligt utsago har de alla fått med dig något hem. Det var tyvärr många unga flickor som kunde känna igen sig i min historia och kom gråtandes fram efteråt. Även mammor som med tårar i ögonen kan känna igen sig i min mammas upplevelse. Pedagoger och socialarbetarna tog med sig en större förståelse för killar med samma problematik som min bror hem.

Jag tycker på riktigt att historien är så viktigt att det inte finns någon som inte borde lyssna. För här handlar det inte om statistik eller fakta om ADHD, nej jag pratar om missbruk och kriminalitet. Jag pratar om utanförskap, ångest, ätstörningar och självskadebeteende. Jag visar att ett dåligt mående kan uttrycka sig på flera olika sätt.

Jag vill med min föreläsning inge hopp, att det faktiskt kan vända. Att man kan få ett bra liv trots diagnoser och flera år av dåligt mående. Och det viktigast av allt, att du inte är dum i huvudet, bara för att det har känts så ett helt liv.

Så vad säger ni Borås, ses vi där? Du köper din biljett här.Bilderna kommer från barnmässan i Karlstad, de tre översta bilderna fick jag från Only for heroes som kom och lyssnade på mig. De övriga har min dotter tagit. Jag är ingen fotomodell och hon ingen fotograf, haha. Ja, då blir det som det blir.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Gästbloggaren -Feng Shui

Under tre söndagar framöver kommer Marianne J Rose gästblogga hos oss. Hon driver företaget rose´s feng shui och kommer att lära oss mer om hur färger och möblering är kopplat till vår psykiska hälsa.


Marianne J Rose - Feng Shui konsult (2)

Marianne J Rose – Feng Shui konsult

Maj 2012 blev jag sjukskriven för utmattningssyndrom.

Det är egentligen inte något jag vill lägga fokus på längre, men det finns där fortfarande snart 5 år senare och periodvis gör det sig påmint med kraft. Jag vill inte att det ska definiera mig och det jag gör, men jag kan inte komma ifrån det.

Min hjärna och kroppen är så klart piggare idag, men gränsen för min uthållighet har flyttats och jag klarar inte av att ta in samma mängd information. Det är förmodligen sundare att fokusera på en sak i taget, fast jag glömmer ofta av mig de dagar hjärnan är så där klar och inspirationen flödar! Då gäller det att komma ihåg pauserna och att skriva ner alla idéer.

Jag har inte heller samma mentala styrka. Det har nog varit det jobbigaste för mig, att jag tappade bort hjärnan och mycket av min självkänsla. Förr syntes jag i ett rum fast jag inte sa något – idag har jag fått höra att jag skulle kunna gå obemärkt förbi.

Jag tyckte det var kul att träffa nya människor!

Fortfarande har jag dagar då jag inte vill gå utanför dörren, men jag accepterar det och tillåter mig att jobba hemma den dagen. Innan sjukskrivningen klarade jag av stressiga situationer. Istället för att jaga upp mig blev jag kolugn och väldigt effektiv. Jag är inte lika stresstålig längre, men jag är tacksam för att min kropp säger ifrån.

I och med sjukskrivningen blev mitt inre välmående det viktigaste och det fungerade inte att vara tillbaka i samma tjänst. Jag hade ett starkt driv att få jobba med det som gjorde gott i mig och även för andra. Att hjälpa människor hitta den där balansen jag själv tappat.

Sedan 2013 driver jag mitt eget företag som i grunden handlar om Feng Shui. Jag är auktoriserad Feng Shui konsult och sitter med i Svenska Feng Shui förbundets styrelse.

Så hur tänker man då när man lämnar sin fasta inkomst och ”trygghet” och startar eget i efterdyningar av utmattning? Att starta upp och driva företag kräver en viss styrka och målmedvetenhet. Det blir många bakslag och att jag stundtals tappar översikten skapar ofta osäkerhet. Hur klarar man av det? Ja till att börja med är ett bra stöd superviktigt.

Min familj var och är mitt största stöd.

Det omtalas väldigt sällan hur närstående till de som lider av utmattning drabbas. Det är synd, för det är en väldigt jobbig situation för dem. Vår son fick höra samma frågor dag efter dag, han fick se sin tidigare starka och oftast samlade mamma bara segna ner på plats och börja gråta. Min man stannade hemma från jobbet första gången jag bara låg i sängen och grät. Han vågade inte lämna mig ensam. Han var och är mitt största stöd.

Eftersom vi också flyttade samma år behövde jag ett nytt kontaktnät och jag försökte gå på stora nätverksträffar för entreprenörer. Det var en utmaning! Hur det gick? Jo, i mingelpauserna gick jag ut och kom tillbaka när föreläsningarna började igen. Nu har jag lärt mig att det går bra att hitta nya kontakter i mindre skala och under lugnare former över en fika på ett café.

Jag älskar verkligen att jobba med och sprida kunskapen om Feng Shui.

För mig handlar det om inre välmående. Vi är så starkt påverkade av rummen vi lever och jobbar i och jag skulle önska att medvetenheten om det blev större. Att många fler kan få till rum som är det bästa för just dem! Rum som stärker och lugnar, piggar upp och balanserar. Det låter kanske som motsatser men motsatser hör ihop och kompletterar, blir en helhet i balans.

Min favoritsymbol är Yin och Yang, som står för just det. Jag tänker, jobbar och gör det mesta i banor av Yin och Yang för att hålla min egen energi på en balanserad nivå. För mig med stundtals ”stökig” hjärna är också fria ytor och att skapa ordning superviktigt. Jag behöver verkligen ett friskt, bra och tydligt Chiflöde som stärker mig.

Hos kunder på konsultationer är jag fullt fokuserad och Njuter verkligen av det jag gör! Jag tycker om dialogen med människor jag besöker, att se deras ögon gnistra till när de själva ser möjligheterna i rummen. Det är ett nöje att vara ute och föreläsa om Feng Shui för jag vet vilken förvandling det kan bidra till hos människor. Jag älskar den där sekunden av Aha-upplevelse!

Ja de senaste åren har varit tuffa.

Har det varit värt det att starta eget? Definitivt! Jag kan inte tänka mig att jobba med något annat! Och det känns som en riktigt stor seger att jag kommit så här långt. Det går ju, bara jag ställer lägre krav på mig själv och tillåter att allt tar längre tid. Jag kan fortfarande vara engagerad i olika saker, bara jag kommer ihåg återhämtningen. Nu försöker jag lägga in vilodagar i min kalender efter kundmöten eller då jag varit ute och föreläst.

Och dessutom, det är helt ok att ta hjälp för att få struktur när jag inte klarar av det själv. Jag har haft uppdrag som projektledare, men idag har jag inte alltid samma helikopterseende och ibland villar jag bort mig i mitt företagande. Jag svalde den där stoltheten och tog hjälp av en mentor i entreprenörskap när jag fick möjligheten. Och nyligen tog jag hjälp av en coach för strukturen. Jag tror att vi alla borde vara duktigare på att se och erkänna, framförallt för oss själva, att vi inte är lika duktiga på vissa saker längre. Så skönt att få hjälp av någon annan att styra upp mig (ler).

Det gör ju inte mig mindre duktig på min specialistkunskap Feng Shui! Våga ta hjälp du också!  Kram Marianne.

Detta är del 1 av 3 från gästbloggaren Marianne J Rose

[wp-svg-icons icon=”quill” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Bakom gallret

När vi var i Karlstad på barnmässan bodde vi på ett fängelsehotell, extra kul tyckte jag! I källaren hade de ett litet museum och hade bevarat bilder och en del av de gamla utseendet från byggnaden.

Byggnaden är från 1800-talet och fängelset lades ner 1968. Om det inte vore för just källaren så var det inget som skvallrade om att byggnaden hade varit i gammalt fängelse känner jag. Liknade vilket hotell som helst.

Förutom lite tavlor på väggarna om intagna på anstalten.

Välkommen in! 

Sonen var nyfiken och hade mängder av frågor. Brott och straff känns som ett ämne som intresserar de flesta, stora som små. Där vill alla vara med och ha en åsikt.

För mig var synen mer sorglig. På den här tiden behövde du inte direkt vara en grov brottsling för att få ett långt fängelsestraff utan det kunde många gånger räcka med att sno en plånbok för att sitta ett år bakom galler.


Jag blir nyfiken på hur dom som satt här mådde, hur dem behandlades och vad dem som jobbade här hade för syn på människorna man stängde in. Jag kan bara gissa att det förmodligen inte är lika bra som idag.

För jag tror att de flesta inom rättsväsendet idag inte jobbar för att ha någon maktposition utan mer på grund av empati och medmänsklighet.

För mig är det utan tvekan det finaste jobbet jag haft. Att få lyssna och vara där för en människa när den känner sig rädd, utsatt och svag. Att få höra livshistorier, se ånger , motivation och förändring. Nej för mig finns inget bättre!

Det är så lätt att döma. Att läsa en tidningsartikel och tänka jävla idiot, du borde få livstid. Men att se en människa i ögonen och tänka samma sak är för mig omöjligt. Det finns alltid en människa bakom brottet, en livshistoria förmodligen helt olik din. I det här jobbet gäller det alltid att skilja på person och handling, för att citera min son efter att han blivit slagen av ett par busiga killar: ”Mamma det är bara deras utsida, den är hård. Dom måste vara tuffa. Men på insidan är dom snälla, så jag tycker om dem ändå”. [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Motion som medicin

Inlägget innehåller annonslänkar.
Hjärnstark

Motion som medicin

Att motion har samma effekter som antidepressiva var för mig ingen nyhet, men om man inte orkar läsa forskningsrapporter är detta en lättläst bok på ämnet. Jag fick den i min hand precis när jag hade avslutat min medicinering och till min förvåning så var det bara löpning eller snabba promenader som fick mig att känna mig någorlunda klar i huvudet när jag led av mina utsättningssymtom.

Boken är så viktig för jag känner att alla har rätt att veta just vad den här boken berättar, att motion hjälper vid depressioner, ADHD och ångest utan att ge dig några biverkningar!

Från och med nu så är motion (och meditation min enda medicin). Jag tar promenader på lunchen, går ut med hundarna när jag kommer hem och springer några dagar i veckan. Motion är den enda medicin jag gärna överdoserar!

Boken köper du här (annonslänk). Den finns som både e-bok och ljudbok (och förmodligen också på ditt närmaste bibliotek).

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


När det vänder… 6 kommentarer

….både inuti och utanpå. Ja, jag känner mig bättre. Jag vågar nog nästan påstå att utsättningssymtomen är borta, jag börjar att känna mig som en människa igen. Och inte nog med att jag är tillbaka, solen verkar också vara det!

Det där med vädret påverkar mig helt klart mer än vad jag trott. Så fort ljuset kommer fram är det som att man får en extra energi kick. Eller ja, de flesta skulle nog påstå att jag har mer energi än er vanliga dödliga men jag menar en annan sorts energi. Jag har svårt att orka med att vara social och när tanken slår en att man gärna hade tagit hem lite folk för att grilla, ja då har något hänt, i alla fall hos mig.

Titta, gröna blad!

Jag vill vanligtvis bara krypa upp i ett hörn ensam (ok, det vill jag fortfarande) men tanken på att andra människor känns inte riktigt lika tung nu som den gjort tidigare. Och min känsla är att det har med ljuset att göra, att man liksom krupit ur sitt ide. Även om jag fortfarande inte känner kraft för att ta tag i trädgården så gläder det mig att den börjar bli grön.

Är det någon som älskar den här årstiden så är det den här killen. Att få springa i trädgården utan att det är för varmt. Jag älskar våren! Det är den bästa tiden enligt mig. Jag älskar att ha sommaren framför mig, för när jag är mitt i den blir jag ofta stressad. Då försvinner den ju i ett nafs.

Vinden har vänt och jag vill verkligen stanna upp i nuet. Leva fullt ut till vårens slut. Solen är här och jag är vaken! Fram med ljus och färger. Dansa utan musik. Jag vill fira, skrika vårskrik och informerar världen om att årets bästa tid är här.

Och den är nu!

[wp-svg-icons icon=”sun” wrap=”i”] [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”] [wp-svg-icons icon=”brightness-medium” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


En socialarbetares vardag

Livet som socialarbetare

En socialarbetares vardag

Jag tar ditt liv i mina händer, håller det hårt.

Står bredvid dig när allting är svårt.

Jag fångar dina tankar, när de flyger förbi.

Hjälper dig att öppna dem, utforskar vad som finns inuti.

Jag vill ge dig tillit, och några skopor hopp.

Jag hoppas att du har kvar det inom dig vid nästa stopp.

Jag håller ditt liv i mina händer när du lämnar mitt rum.

Din tyngd har lättat och axlarna sjunkit, med minst ett tum.

Att få vara vid din sida om så bara för en stund.

Är en ynnest för mig, varje sekund.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Kunskap om ångest, en rättighet för alla?

Annas oroliga mammaPsykisk ohälsa ökar i Sverige.

Enligt försäkringskassan så är den en av de vanligaste sjukskrivningsorsakerna just nu. Tre av fyra har själv varit drabbade eller är nära anhörig till någon som är det. På hjärnkolls hemsida kan man också läsa att tre av fyra personer hemlighåller sin psykiska ohälsa för sin omgivning. Nästan varannan upplever att andra människor någon gång har undvikit eller tagit avstånd från dem när de väl berättat.

I flera av dom här hemmen finns barn.

Barn som inte får veta varför mamma gråter, pappa ligger i soffan eller varför någon av föräldrarna äter medicin. Genom vår tystnad för vi vidare skammen, tabut. Vi visar våra barn att det här är inget vi ska prata om utan istället något att skämmas över.

Jag vet flera barn som under min uppväxt har haft deprimerade föräldrar utan att ”veta” om det. Där de lade mycket skuld och skam på sig själva. Det kanske är mitt fel att mamma är trött… Om jag bara gör så här så blir det kanske bra…. När jag tänker på det idag och ser barnets skuld och lidande blir jag väldigt förbannad över de vuxnas tystnad!Annas oroliga mamma

Barn vet, känner, förstår mer än vad vi tror.

Därför måste vi prata med dem. Att bryta tabut startar alltid hos dig själv. När jag stod på barnmässan kom det fram en lärare och tittade på min bok ”Annas oroliga mamma” . En sådan här borde finnas i varje klass, sade hon. Det borde vara obligatoriskt. Och visst är det så, flera av barnen i en skolklass idag har en anhörig med psykisk ohälsa, och flera av dem kommer själv att bli drabbade.

Det är deras rättighet att få veta och vår skyldighet att berätta!

Varför ska vi hålla undan någon så vanligt och så viktigt från dem? Vi vuxna måste stå upp och ta vårt ansvar. Vi måste visa våra barn att det är ok att både må dåligt och vara ledsen, att det för många är en del av livet. Om inte du som förälder ger ditt barn denna kunskap vem ska göra det då?

Nej jag håller med! Annas oroliga mamma borde läsas och diskuteras med alla barn. Barn behöver veta skillnad mellan ångest och rädsla. Behöver förstå att socialfobi inte smittar och att en panikattack aldrig är ett barns fel. Köp boken idag! Ge den till en skolklass, till fritids, till ditt barnbarn eller en älskad vän. Annas oroliga mamma är en hjälp för den som vill förklara ångestproblematik för sitt barn, eller kanske har man ett oroligt barn och vill hjälpa dem att förstå sig själv? Boken kan bli en naturlig ingång till att presentera sina egna eller en anhörigs problem [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Veckans bästa & sämsta

 

Bästa:

  • Att min utbildning i skrivterapi har börjat, yey!
  • Vädret, denna fantastiska sol [wp-svg-icons icon=”brightness-medium” wrap=”i”]
  • Att jag fått positiv respons på mina framtida projekt.
  • Att jag har ett datum inbokat för att träffa Maria Andersson igen. Ska bli kul att samverka!
  • Att jag mår bättre. Känns som utsättningssymtomen är ett minne blott.
  • Kontakter man kan få via facebook och företaget Hojdegard.se som kom till räddning och löste ett problem på min hemsida utan kostnad när jag gjorde en uppgiven shoutout.

Sämsta:

  • Vill inte ens nämna det men självklart är det som hänt i Stockholm veckans sämsta. Påverkar mig jätte mycket och vill mest bara gråta hela tiden [wp-svg-icons icon=”sad” wrap=”i”]
  • Att min hemsida kraschade och att ett företag som skulle hjälpa mig med det inte fixade jobbet men ändå skulle fakturerar mig tusenlappar, förstörde helt klart min dag [wp-svg-icons icon=”angry” wrap=”i”]
  • Att jag har för många gånger på gång samtidigt. Men hey, vad gör man när allting kommer i en klump?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


God morgon världen!

Klockan fyra studsade jag upp med solsken i blick. Eller ja, vi ska inte överdriva men typ så.

Vissa av oss var lite tröttare än andra. (Det är inte bara människorna i familjen som ifrågasätter mitt tidiga uppvaknade, utan även hundarna). Därför beslutade större delen av gänget att gå och lägga sig igen.

Själv sitter jag kvar och njuter av tiden som bara är  min. I förhoppningsvis några timmar till. 

Helgen består annars av blandande känslor. Själv mår jag ovanligt bra. Jag tänker och sörjer över det som hänt i Stockholm men försöker att inte låta det uppsluka hela mig. Bävar inför att ta den diskussionen med dottern som har en lika lättväckt ångest som jag. Jag försöker släppa taget och finner inga ord över det som hänt…

Jag ska hålla mig på hemmaplan, förhoppnings njuta av solen och min lilla familj. Jag hoppas att ni alla är ok. Var rädda om varandra! Önskar er en fin helg!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar