Tankspriddhet, krönika och insikter!
Fick en förfrågan om att skriva en krönika för kriminalvårdens personaltidning, jösses vad svårt. Den skulle handla om terapeutiskt skrivande och plötsligt hade jag ingenting att säga. Konstigt det där, vad lite press kan göra, fick inte ut mig ett ord (eller jo, uppenbarligen fick jag det 😂) men uppgiften kändes omöjlig. Men jag är ingen perfektionist. Har absolut inte svårt att släppa ifrån mig saker vilket jag är innerligt glad över. Gör vad du vill med den skrev jag till redaktören när jag släppte iväg den och sen föll den helt ur mina tankar.
Vilken bra krönika du skrev i personaltidningen, säger en kollega en dag. Va, jag, svarar jag förvånat utan minne att jag skrivit något över huvudtaget. 🤣Alltså ibland älskar jag min glömska och tankspriddhet, att händelser kan falla helt i glömska och att kunna gå vidare utan att gräma sig är riktigt skönt!
Jag är glad att jag inte är journalist insåg jag när jag fick uppgiften. Skriver helt klart lättare och bättre när jag får göra det på känsla och utan krav. Det får bli dagens insikt det. Ha en fortsatt fin söndag! 