I ett hus i skogens slut
Jag drömmer om ett rött hus med vita knutar. Om en glasveranda så stor att den rymmer hela livet. Jag drömmer om värmen från vedspisen, det sprakande ljudet och doften som uppstår när det brinner i en kamin.
Jag drömmer om hundtassar mot grus. Att stå innanför spröjsade fönster och se hundarna leka med varandra. Jag drömmer om långsamma morgnar med kaffe på stentrappan som alltid är för kall.
Jag drömmer om hägg och kaprifol. Om fåglarnas sång med bara vinden som bakgrundsljud. Jag drömmer om ljudet från gruset när din bil rullar in på uppfarten. Om skogens doft som aldrig lämnar min näsa.
Jag drömmer om långa promenader med bara natur i sikte. Jag drömmer om hönors kacklande och om varma ägg i min hand.
Jag drömmer om en ladugård full med djur. Djur som jag har all tid i världen att ta hand om. Jag drömmer om att möta bruna ögon, klappa och smeka. Att ge kärlek, och att få tillbaks.
Jag drömmer om breda golvplankor och knakande trappor. Om äppelträd och rosrabatt. Om växthus och garage. Gästhus och lada. Jag drömmer om oändlig tid, och om plats för allt. Jag drömmer om rum där gäster kan stanna, ett hus som välkomnar alla.
Jag drömmer om väggar som håller en varm, som bär allt som är viktigt i livet. Jag drömmer om ett hem jag aldrig vill lämna, och som alla andra längtar till.
Jag drömmer om ett liv där stress och måsten är så långt bort att jag knappt minns dess betydelse. Där tystnaden alltid är närvarande. Jag drömmer om en framtid där jag äger allt jag önskar, där jag inte saknar någonting. Där jag har tid för att lyssna och hjälpa… och bara göra det jag själv vill.