Det bästa med honom

På Söndag fyller en av världens bästa människor år. Känns märkligt ändå att saker i världen kan falla samman så bra att han blev min. Hittills har jag gett honom 15 år av mitt liv, och jag hoppas att det blir många fler.

Jag minns att jag ända sedan dagen jag träffade honom har beundrat hans beslutsamhet och förmåga att kunna säga i från. Han är en sådan person som tar plats utan att tveka och det älskar jag honom för. Jag märkte med en gång att han var en sådan människa som menade vad han sade. Jag kan räkna personer på en hand som jag träffat och haft exakt samma tillitskänsla till. Han har alltid talat med en tydlighet i rösten och där har det aldrig funnits någon tvekan. Kanske är det en av anledningarna till att han alltid fått mig att känna mig så trygg.

Jag har avundats hans sätt att vara rakryggad,

stå för sina åsikter och inte tveka för att gå in i en konflikt. Har alltid velat äga lite mer av hans ”jag skiter i vad andra tycker”.

Han är på så många satt motsatsen till mig själv. Även om jag är mer empatisk så visar han omtänksamhet på ett helt annat sätt, han ser saker, och gör saker för andra som jag inte ens lägger en tanke på. När han älskar någon, så gör han det till 100%, han gör allt för att göra de personerna lyckliga. Mycket gör han halvdant, men när det kommer till relationer så går han ”all in” antingen tycker han om dig, eller så gör han det inte alls. Han är inte rädd för att investera i människor, ta nya kontakter eller säga saker rakt ut. På alla ställen jag backar, går han rakt fram.

Han är en person som alltid säger vad han tycker, även om sanningen gör ont. Men med tiden har jag lärt honom att tala med mjukare bokstäver samtidigt som han har fått mina att öka i storlek.

Vi får verkligen fram varandras bästa sidor, får den andra att växa, utvecklas och förändras samtidigt som det är viktigt för oss båda att fortfarande få behålla en del av sig själv.

Han har inte bara förändrat mig, utan hela min värld

och det vet han om, jag hoppas att jag på något sätt också gjort skillnad i hans.

Han är personen som lärde mig tillit, kärlek och att sätta gränser. Både för andra, men också för mig själv. Han lärde mig planering och försöker fortfarande 15 år senare skapa ordning och reda i en människa som är ett kaos.

Förr brukade jag alltid berätta vår historia för människor hur han”tjatade” till sig att vi blev ett par. Han gillade aldrig berättelsen. Jag älskade den. För den visar på modet och alla de där egenskaperna jag älskar honom för. Vem säger till någon ”du ska bli min fru och mamma till mina barn”. Jo, en person som är självsäker och vet vad han vill, och jag tror att det är en av anledningarna till att valde att tro på hans ord. Min osäkerhet och vilsenhet behövde någon som var trygg och stabil…och där fanns han, hela tiden vid min sida.

Jag  förundras fortfarande över hur han kan tillåta mina projekt och ideér och hur han alltid lyckas att tro på mig utan att tveka. Han varken förminskar eller skrattar åt mina drömmar vilket jag älskar honom för. Att han peppar mig och puschar mig framåt, samtidigt som han står kvar brevid. Han har aldrig varit rädd för min framfart, klagat över att jag är för mycket eller springer för fort. Han uppskattar och hänger med i min fart utan att försöka sakta ner eller bromsa in.

Det finns mycket som jag  älskar med honom, så som hans tro på att allt löser sig…

men det bästa med honom måste helt klart vara att han älskar mig.