Konsten att ta hand om sig själv
Det är så lätt att ta hand om andra. Att se vad dom behöver, att ge dem råd. De är så enkelt att se stress, sorg och trötthet i en annan människas ansikte. Men inte alltid lika lätt att tolka sitt eget…
På frågorna vad vill/känner/behöver du just nu är det vanligaste svaret jag får ”jag vet inte”. Samma svar får jag på frågorna ”hur tar du hand om dig när du är ledsen, vad gör du för att må bra och hur mår DU egentligen just nu”. Jag vet inte.
Ett tips om man ofta hamnar i perioder där man tappar bort sig själv, är trött, stressad eller får ångest är att hitta en person som kan spegla dig. Att be en person (en partner, kompis, arbetskamrat) att säga till dig innan du hamnar i ”jag vet inte”. Så fort dom ser ett tecken på stress, nedstämdhet eller frustration ger dom dig ett tecken på det, innan du har gått för långt. För ofta kan andra se det innan du känner det själv.
Ibland hjälper det inte att någon säger till, du kommer ändå inte att lyssna. Eller så tror du inte på det dom säger för du känner det ju inte själv. Men att ha ett ”kodord” som en påminnelse om överenskommelsen att hämta hem sig själv igen kan fungera bättre än att någon säger ”du verkar trött”.
Kom överens med din ”sparringpartner” om rutiner ni ska göra när ni hamnar i svackor, gör ett schema för hur pauserna ser ut. För även om det känns idiotiskt och självklart för dig just nu, så är det aldrig det när du mår dåligt.
Det är ibland en konst att ta hand om sig själv. Många gånger är det så mycket lättare att ta hand om andra. Så ibland kan det vara fördelaktigt att byta listor med sin ”sparringpartner” och på så sätt ta hand om varandra när man mår dåligt. Be din partner att trycka upp din lista i ansiktet på dig, spamma dig med påminnelser eller låsa in dig i ditt eget hem (eller helt enkelt bara komma över med choklad). Påminn varandra om vad det är du bör göra (och varför) för att må bra igen, och det viktigaste av allt. Stanna upp och lyssna!