Månadsarkiv: juli 2020

Det är inte ditt fel

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Ibland träffar jag klienter som anklagar sig själv för att vara konstiga, svaga eller sjuka. Men när man tittar på deras levnadshistoria ser man att det är den som är sjuk, och INTE dom. Om man har växt upp i en kärlekslösmiljö eller blivit utsatt för övergrepp så är det inte konstigt att du mår dåligt. Tvärtom så är det fullt normalt. Vår kropp reagerar på det som är runt om oss. Lever du med människor som är kritiska mot dig och blir mobbad hemma eller på arbetsplatsen, ja då är det ju inte dig det är fel på, utan dem. Det är inte konstigt att du mår dåligt i en sådan miljö, eller hur?

När ni läser det här håller ni säkert med mig och tänker självklart, men personen som sitter i fåtöljen mitt emot mig kanske har fått höra hela sitt liv hur värdelös den är och har därför börjat tro på det, fast att inget av det är sant.

Ibland är vårt dåliga mående inget sjukdomstillstånd utan en frisk reaktion på att någonting annat är sjukt!

För tänk om det är din omgivning eller din arbetsplats som är sjuk och inte du? Orimliga krav från andra skaver inuti och det är ett tecken på att du inte ville ställa upp på det andra kräver av dig. Gör du det ändå kommer du att må dåligt. Punkt.

Det är viktigt att reflektera vad man mår dåligt över och varför. Vissa saker är lätta att åtgärda och andra saker kräver ett större arbete från din sida. Men kom ihåg det här; om du har varit med om något otroligt tufft i ditt liv så är det inte du som är svag eller sjuk. Din reaktion är helt normal. Det sjuka hade varit om du inte hade reagerat alls för det innebär att du inte är i kontakt med dina känslor. Så kom ihåg:

Lägg aldrig skulden på dig själv när den tillhör någon annan!

Ta hand om dig ❤︎

Nytt avsnitt

Detta inlägg publicerades i Allmänt och märktes PODD av
Sjukt (o)normal

Sjukt (o)normal

Förra veckans avsnitt handlade om ensamhet. Vi trodde vi var ensamma om att känna oss just ensamma – ända tills vi träffade varandra. Varför känner vi oss ensamma när vi egentligen är omgivna av människor? Hur kan vi öka chansen att släppa någon annan nära och hur kan vi råda bot på känslan av ensamhet?

Denna vecka pratar vi om tillit. Själv har jag svårt att känna tillit till någonting i livet medan Therese sänder ut signaler av att vara lugn med allt som händer. Hur är det egentligen med tillit? Vad innebär det att känna tillit, behövs det ens och hur gör man när man tror att allt ska gå åt helvete, hela tiden?

Ps, nu ska vi finnas på alla podcastplattformar, du hittar oss under ”sjukt onormalt”.

Juni -månadens självporträtt

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Där swishade juni snabbt förbi utan att man knappt hann märka det. Jag känner mig öppen och sårbar. Beredd på allt liksom. Jobbar varje dag med att ha fötterna på jorden och att inte låta tankarna flyga iväg. Jag tror att det var rätt  beslut att inte ta någon längre sommar semester i år. Att istället arbeta med att njuta mer av vardagen. Men vem vet sådant förens efteråt?

Jag försöker att ta varje dag som den kommer. Jobba med det jag har.

Jag börjar känna att det där med covid gör en lätt nedstämd. Det är svårt att planera, ta för stora kliv. När allt kan förändras. Så har det egentligen alltid varit men det är bättre att gå runt ovetande än ständigt förberedd. I alla fall för mig. Mina katastroftankar är alltid närvarande. Jag behövde liksom inte ett lager till att lägga över dem. Så även om jag kanske egentligen inte är mer nedstämd eller ångestfylld än vanligt känns allt så mycket tyngre.

Det blir svårt att gå, att röra sig över huvudtaget. Kanske därför jag känner att jag står still just nu. Även om inte det heller är sant. Jag har mina återkommande klienter. Jobbar på en bok, spelar in podd och arbetar med allt som ska göras inför skolan till hösten. Ändå bär jag en känsla av att sitta fast. Jag försöker att inte göra något åt den känslan. För i perioder handlar livet inte om att kämpa emot. Utan istället flyta med ❤︎