Jag måste ha tydliga målbilder annars tappar jag bort mig. Även om jag vet vad jag vill och har haft samma mål i flera år nu så kan det gå månader där det känns som att jag famlar i mörker och helt tappat bort vad jag vill. Det är alltid en risksituation för mig, vid de tillfällen jag gått vilse uppstår mer ångest än vanligt och min hjärna trakasserar mig om möjligt med än mer idéer. Jag känner mig ofta obekväm och vill byta plats, jag söker nytt jobb, isolerar mig ett tag från nära och kära och huvudet jobbar på högvarv för att finna nya lösningar. Och tillslut dyker de upp igen, svaren, på vart jag vill gå i livet. Då blir jag återigen lugn, samlar kraft och tar långsamt steg i rätt riktning.
Fråga mig inte varför jag går vilse för det borde vara så självklart men likväl mattas drömmarna av, liksom bleknar i vardagen och blir osynliga för mig. Så gång på gång, behöver jag någon som knackar mig på axeln och påminner mig om mitt uppdrag. För några veckor sedan hade jag tex glömt bort att jag höll på att jobba med min uppsats. Jag kände mig otålig, rastlös och kände att jag var tvungen att dra igång ett nytt projekt, men som tur var, innan jag hann starta igång det kom jag på att jag redan hade ett. Så enkelt, men ändå så svårt
Note to myself, målbilder för framtiden: