Ju närmare jag kommer de sista dagarna på min anställning desto hårdare knyts något åt i mitt bröst. Jag känner att jag letar efter tryggheten även om jag vet att den inte finns där, och kanske heller aldrig riktigt kommer finnas. Nej jag är fortfarande inte panikslagen på det där sättet jag trodde att jag skulle vara, utan lugn både i kropp och i tankar. Men om det svävar runt en oro i mig, ja.

Allt känns fortfarande som en dröm, som en fantasi. Fast att jag bara är tre dagar i från den.

Jag kommer att behöva skapa mig nya regler och rutiner, och det ska bli spännande att se om jag hamnar i de där rutinerna jag tidigare drömt om så som att gå upp och meditera, yoga och ta en långpromenad innan jobb. Och om jag inte kan hålla dessa rutiner, vad ska jag nu skylla på när jag inte har en arbetsgivare som bestämmer över min dag?

Oavsett hur det kommer att gå för företaget är jag alldeles säker på att det blir en utvecklingsperiod i alla fall för mig själv. Jag kommer nog få mer än en insikt och kanske även kommer att finna nya sidor hos mig själv. Hur snabbt kommer jag egentligen jobba, hur mycket energi kommer jag spara/förlora/tjäna på att styra över min egen dag? Hur duktig är jag på att sälja/förhandla och marknadsföra mig själv. Jag allting blir en test…en förstagångs upplevelse, allt blir plötsligt…på riktigt.

Ovanstående text skrev jag i slutet på augusti.

sedan dess har den legat gömd i mitt utkast och med facit i hand så beror bristen på det där nya regler och rutinerna jag ville skapa för mig själv inte på att någon chef bestämde över min dag.  Det beror på mig själv. Att man prioriterar annat framför sig själv. När jag hade en anställning prioriterade jag att komma till jobbet tidigt istället för att starta dagen på det sättet jag önskade, men även idag, när jag styr över min egen tid, sätter jag jobbet först, även fast att det inte är det jag önskar.

Något jag insett nu som egen är att det är så lätt att skylla det man inte gör och det man inte orkar på ett jobb. Men sanningen är att det sällan handlar om det. Det är inte ditt jobbs fel att du inte prioriterar 15 min av din morgon  på yogamattan. Nej det är dina prioriteringar och värderingar. Min tidigare chef skulle nog inte ens säga något om hon fann mig på yogamattan under min arbetstid, men jag själv som chef anklagar mig för att slösa tid om jag lägger den på annat än jobb. Min nya chef (jag själv) vill att jag ska jobba snabbare, hårdare, mer…fast att det är egentligen det sista jag vill. Det var ju inte därför jag valde att bli egen…

Så rätt jag hade när jag tittar tillbaks, för absolut att jag är i en period av både insikter och utveckling. Och än har den nog bara börjat… <3