Månadsarkiv: januari 2022


Insikter

Ju närmare jag kommer de sista dagarna på min anställning desto hårdare knyts något åt i mitt bröst. Jag känner att jag letar efter tryggheten även om jag vet att den inte finns där, och kanske heller aldrig riktigt kommer finnas. Nej jag är fortfarande inte panikslagen på det där sättet jag trodde att jag skulle vara, utan lugn både i kropp och i tankar. Men om det svävar runt en oro i mig, ja.

Allt känns fortfarande som en dröm, som en fantasi. Fast att jag bara är tre dagar i från den.

Jag kommer att behöva skapa mig nya regler och rutiner, och det ska bli spännande att se om jag hamnar i de där rutinerna jag tidigare drömt om så som att gå upp och meditera, yoga och ta en långpromenad innan jobb. Och om jag inte kan hålla dessa rutiner, vad ska jag nu skylla på när jag inte har en arbetsgivare som bestämmer över min dag?

Oavsett hur det kommer att gå för företaget är jag alldeles säker på att det blir en utvecklingsperiod i alla fall för mig själv. Jag kommer nog få mer än en insikt och kanske även kommer att finna nya sidor hos mig själv. Hur snabbt kommer jag egentligen jobba, hur mycket energi kommer jag spara/förlora/tjäna på att styra över min egen dag? Hur duktig är jag på att sälja/förhandla och marknadsföra mig själv. Jag allting blir en test…en förstagångs upplevelse, allt blir plötsligt…på riktigt.

Ovanstående text skrev jag i slutet på augusti.

sedan dess har den legat gömd i mitt utkast och med facit i hand så beror bristen på det där nya regler och rutinerna jag ville skapa för mig själv inte på att någon chef bestämde över min dag.  Det beror på mig själv. Att man prioriterar annat framför sig själv. När jag hade en anställning prioriterade jag att komma till jobbet tidigt istället för att starta dagen på det sättet jag önskade, men även idag, när jag styr över min egen tid, sätter jag jobbet först, även fast att det inte är det jag önskar.

Något jag insett nu som egen är att det är så lätt att skylla det man inte gör och det man inte orkar på ett jobb. Men sanningen är att det sällan handlar om det. Det är inte ditt jobbs fel att du inte prioriterar 15 min av din morgon  på yogamattan. Nej det är dina prioriteringar och värderingar. Min tidigare chef skulle nog inte ens säga något om hon fann mig på yogamattan under min arbetstid, men jag själv som chef anklagar mig för att slösa tid om jag lägger den på annat än jobb. Min nya chef (jag själv) vill att jag ska jobba snabbare, hårdare, mer…fast att det är egentligen det sista jag vill. Det var ju inte därför jag valde att bli egen…

Så rätt jag hade när jag tittar tillbaks, för absolut att jag är i en period av både insikter och utveckling. Och än har den nog bara börjat… <3


Årssammanfattning 2021

Här hittar du årssammanfattning för 2015, 2016, 2017, 2018, 2019  ,2020

Gjorde du något 2021 som du aldrig gjort förut? 

Tog tjänstledigt för att sedan säga upp mig från mitt jobb.

Genomdrev du någon stor förändring? 

Ja det kan man väl säga, jag påbörjade livet som egen företagare på heltid.

Vilket datum från år 2021 kommer du alltid att minnas? 

1 september för det var då min tjänstledighet kickade igång och det kändes som att jag skolkade från jobbet.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Jag har varit glad att jag vågat följa min dröm och jag har varit glad och tacksam för varje ny klient jag fått och varje samarbetsförfrågan. Som egen upplever jag en mer tacksamhet och glädje till mitt jobb.

Saknar du något under år 2021 som du vill ha år 2022? 

Ja men det är samma som förra året. Jag saknar att livet är ”som vanligt” att kunna träffa människor utan att behöva tänka sig för. Corona har verkligen lagt ett grått täcke över världen. Så känns det för mig i alla fall. Sen saknar jag vänner. Detta året har jag känt mig mer ensam än någonsin tror jag. Dels för att jag inte längre har en arbetsplats men också för att livet förändras och för att man inte får till självklara möten på samma sätt som tidigare.

Vad önskar du att du gjort mer?  

Jag önskar att jag hade tränat mer och sluppit smärta i kroppen. Mediterat mer hade också varit en fördel.

Ovanstående mening skrev jag förra året och den får nog bli på repeat. Jag har så förbaskat ont i kroppen och är trött HELA TIDEN.

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Samma som vanligt, oroat mig.

Bästa köpet?

Skulle vilja säga min hund Dex men han kom ju med en hel del problem så det tar jag snabbt tillbaka. Vi har beställt en elbil så det hoppas jag blir ett bra köp.

Favoritprogram på TV? 

Samma som förra året. Jag gillar  ”Gifta vid första ögonkastet” är både skönt att titta på men kan också bjuda på nya tankar och härliga diskussioner med min man.

Bästa boken du läste i år? 

Jösses, minns knappt en bok, kanske har jag läst alldeles för lite?

Största musikaliska upptäckten? 

Oj, här är det tomt, inga nyheter.

Vad var din största framgång på jobbet 2021? 

Jag är så jävla glad och stolt över att ha jobbat ihop min egen lön från sep-dec. Helt grymt tycker jag. Så det är min största framgång.

Största framgång på det privata planet? 

Det går ihop med det ovanstående. Att jag våga följa mina drömmar.

Största misstaget? 

Jag måste nog säga hundköpet. Dex. Det har inneburit en otroligt stor stress och det har gjort mig väldigt ledsen över att de inte funkar tillsammans. Så oavsett hur mycket jag gillar hunden har han verkligen ställt till problem. Så om jag hade kunnat dra tillbaka tiden. Ingen Dex.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Jag har säkert mått snäppet bättre. Jag har inte haft så mycket oro eller ångest vilket jag är grymt tacksam över. Men problemet med hundarna har gjort mig jävligt ledsen och påverkar mitt liv mellan mars-december.

Vad spenderade du mest pengar på? 

Helt ärligt har jag ingen koll på vart mina pengar tagit vägen, så mest bara på skit skulle jag gissa.

Något du önskade dig och fick? 

Ja en trädgårdskonsultation!

Något du önskade dig och inte fick? 

Nej inte direkt.

Vad gjorde du på din födelsedag 2021?

Inget speciellt skulle jag gissa.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Ja, om mina hundar var vänner och corona försvann.

Vad fick dig att må bra? 

Promenader.

Vem saknade du? 

Therese <3

De bästa nya människorna du träffade?

Förra året började vi umgås mycket med våra grannar och härligare människor får man leta efter. De var verkligen människor som tidigare fattats oss. Är så tacksam över att de finns i vårt liv <3

Mest stolt över? 

Att jag tog steget till eget.

Högsta önskan just nu? 

Att få vara frisk.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  

Förra året sa jag träna, vilket inte direkt skedde. Jag vet verkligen inte, vill verkligen fokusera på att må bra. Då mitt arbete numera verkligen hänger på mig och mitt mående vill jag fokusera på hela mig. Jag vill vara frisk, i både kropp och knopp. Jag vill må bra. Jag ska försöka ta hand om mig själv, på alla sätt jag kan <3


Att följa vinden

Jag tänker att jag ska bli bättre på att följa vinden. Att lita på att varje motstånd har en mening och kan lära mig något. Livet kommer alltid testa oss, och vi kommer inte att komma undan livets prövningar vilken väg vi än väljer. De kommer bara att se annorlunda ut.

Jag ska lära mig att släppa taget om saker som är på väg bort, och fånga upp andra saker som blåser förbi mitt framför näsan på mig.

För vi kan aldrig förändra vindens riktning. Bara lära oss att förhålla oss till den. Stå kvar i korsdraget, eller lägga oss platt inför det.

Acceptans är lätt i teorin och svårt i praktiken. Men vi övar, både du och jag på att klara av livet, även när det går emot oss.

Ibland har vi medvind och ibland har vi motvind. Alla stormar har ett slut, även om det inte känns så när vi står mitt i dem.

Idag är det lätta vindar, och jag ska försöka njuta av dem istället för att fokusera på morgondagens vindriktning. Det är svårt att sätta segel utifrån tidigare erfarenhet om vindens riktning och hastighet. För det säger inget om framtiden.

En dag i taget…en dag i taget ❤️


Hejdå Kriminalvården!

Ibland gör det ont att stänga dörrar, även om man väljer att göra det själv. Kanske är man rädd att avsluta ett kapitel för att man inte vet vad som väntar i nästa?

Det var tio år sedan jag klev in med min fot på anstalten i Vänersborg och sedan dess har kriminalvården känts som en del av mig. Jag visste det så fort jag steg innan för dörrarna ”jag har hittat hem”.

Jag har sett mitt jobb som min utbildning där varje klient varit min lärare och oj vad jag har lärt mig. Inte bara om andra, utan också om mig själv.

Tvärtom mot vad många människor tror har jobbet aldrig handlat om att straffa, utan om att ge människor ett bättre liv. Förhoppningsvis mår de bättre, har dom det bättre, eller vet bättre, än vad de gjorde innan de kom in.

Jobbet har gett mig inblick i andra människors liv och jag har fått möta en bred variation av människor. Även om alla inte velat ha hjälp, eller ens varit snälla eller trevliga har jag som ”elev” alltid lärt mig något. Jag ska inte ljuga, ibland har det varit riktigt tufft och vissa möten har jag avslutat i tårar av olika anledningar. Men eftersom jag vetat att jobbet varit min skolgång, och platsen jag är på nu mitt slutmål, har jag velat ta med mig så mycket som möjligt från min ”utbildning” och det innebär även de tuffaste mötena.

Jag kan inte med ord uttrycka min tacksamhet eller visa upp hur mycket jag lärt mig. Men jag vill uttrycka kärlek till denna fantastiska arbetsplats.

Jag vill kanske inte heller säga hejdå, för jag tror inte på riktigt att det är ett avslut, bara att vi i framtiden kommer ha en annan slags fortsättning. För jag stänger inte dörren med lås och bom. Nej jag håller den öppen på glänt för kanske möts vi igen i ett annat slags arbete, på ett annat sätt?

Pappret är påskrivet. Jag går min väg, vinkar, men säger inte hejdå ❤︎


En dans på rosor

Idag väntar en helt tom dag. Att den är tom betyder inte att jag inte har jobb att göra. Att det är tom innebär att jag inte har tider att anpassa mig efter. Att jag kan göra jobbet precis när jag vill.

Det är det här jag drömt om och längtat efter. Att kunna sätta mig vid datorn exakt när jag vill. Att kunna ta en promenad med hunden och sedan plocka in disken och sedan sätta mig för att jobba igen. Nyp mig i armen, jag lever min dröm.

Ibland ”vaknar jag upp” och tänker; när ska jag tillbaka till jobbet egentligen, till kontoret, till mina arbetskamrater?!

Aldrig mer känns så overkligt. Så onåbart. Men det är en sanning.

Känns som att jag är på paus. Som att tiden jag har nu endast är till låns. Jag tar inte en endaste uppdrag jag har för givet. Medveten om att allt jag har kan falla mig ur händerna när som helst, men samtidigt också medveten om att det kan växa och gro om jag vårdar det ömt.

Livet som #egenföretagare ÄR verkligen en dans på rosor 🥀

Det sticks under fötterna, men det doftar ljuvligt🌹💃


Årets ledord

 Styrka


Svåra insikter & beslut

Hejdär! 

Nu har både jul och nyår rullat förbi. Jag kan knappt fatta att jag är inne i januari. Man har alltid så stora tankar om allt (eller i alla fall jag). Inbillar mig att jag ska hinna sätta en struktur och göra mål och planer. Men livet vill liksom tvärtom. Det rullar liksom på utan att man hinner stanna upp. Vissa insikter har jag fått dock (som vanligt) och hoppas därför på en förändring och förbättring framöver.

En insikt jag fått är att jag kämpat alldeles för länge med hundarna. Det kommer inte bli bra.PUNKT. mitt hjärta kommer inte klara av att höra en av dem, yla, gnälla och gråta hela dagarna. PUNKT. jag kommer inte att räcka till för dem båda. PUNKT. och mitt liv kommer inte bli bättre genom att gå runt med en ständig anspänning att de kan flyga ihop. PUNKT.

Jag känner mig helt slutkörd. Nej inte på grund av mitt jobb utan över min hundsituation, och anledningen till att jag inte tagit tag i problemet är för att det inte finns en bra lösning. Vilken lösning jag än väljer så kommer den att göra ont. Jag har istället gått runt och lidit och inte löst något alls. Jag vill fokusera på mitt företag nu. Men det har varit omöjligt när jag varit tvungen att fokusera på att skilja två hundar åt, se till att de inte ryker ihop och samtidigt få dem båda lyckliga. Ett omöjligt uppdrag.

Jag har därför tagit beslutet att en av dem får omplaceras, i alla fall för nu. Jag känner mig som världens sämsta hundägare och människa men så får det vara. Om jag ens ska kunna må lite bättre detta året kan det som varit inte få fortsätta. PUNKT.

En insikt och ett beslut taget, även om det känns svårt.

Jag inser också att jag jobbat för pengar (vem gör inte det). Men att all min tid har gått till jobb (vilket jag är grymt tacksam för) men samtidigt har jag inte hunnit göra sådant jag tycker är roligt. Det där som i själva verket är anledningen till att jag vill driva mitt företag. Att vara kreativ, skapa produkter, kurser och material. En dörr måste stängas för att den andra ska kunna öppnas, och det känns så klart nervöst när man är sin egen chef och inte vet om man tar rätt beslut.

Men jag har beslutat att minska mina begravningsuppdrag för att istället kunna skapa onlineutbildningar och marknadsföringsmaterial. Det där med corona påverkar alla men speciellt oss företagare som kan förlora tusentals kronor på en vecka på grund av uteblivna besök eller en egen förkylning. Att kunna arbeta online blir en helt annan trygghet och något som jag vill bygga vidare på därför beslutade jag mig ganska impulsivt för att gå med i soloprenuerna. Så den insparade tiden hoppas jag kunna lägga där för att bygga mig en större trygghet på lång sikt.

Det kan kännas lite skakigt när ingen säger till en vad man ska göra. Man får liksom ta alla beslut själv och hoppas att det bär. Starten på året var således full av både tankar och känslor. Det känns tufft och gör ont, men är på något annat vis ändå helt rätt <3 Förändringar känns. Jag får påminna mig om det. Oavsett om de är bra eller dåliga. Förändringar känns <3