Alla har vi en mer eller mindre outtalad tanke om psykisk ohälsa, vad är din?
Jag har hört folk prata om ” nervsvaga”, ”nervsjuka” och folk som är ”sjuka” i huvudet, så när jag berättar om min psykiska ohälsa brukar jag få höra att det inte syns eller märks på mig. Jag brukar därför undra hur man vanligtvis ser ut och beter sig om man lider av psykisk sjukdom? Att jag jobbar heltid utan problem och har klarat av att studera brukar också vara två stora frågetecken. Folk som lider av psykisk ohälsa är folkskygga, sjukskrivna och skulle aldrig orka med att studera i flera år.
Hela synen på psykisk ohälsa är snedvriden och falsk. Man sitter inte inspärrad på mentalsjukhus, ligger hemma och skakar av ångest eller knaprar massa blåa piller. Visst man kan göra det men de flesta av oss lever helt vanliga liv, den enda skillnaden är att vi behöver kämpa lite mer än alla andra, både med oss själva och mot omvärlden.
Vi måste därför visa upp oss mer, ställa oss på scenen och ropa ”Här är vi! Det är ok, jag är ok. Det finns plats för mig med” Istället för att känna dig svag ska du veta att du är stark då du klarat dig ändå hit med större hinder än dina motspelare. Då kommer springa in i samma mål som alla andra, bara med lite mer blåmärken. Så istället för att dölja dem, visa upp dem! Skrik ”ja, jag har ont, men jag tar mig fram ändå!” Du är inte sämre, du är bättre! Du har större moln på din himmel, en lerigare väg att gå och fler gropar att falla i. Du har inte valt din väg, men du kravlar dig ändå fram. Så var stolt, var stark! Du har inget att skämmas för, bara att vara stolt över!