Känner mig som en urvriden trasa, energin försvann någonstans på sträckan mellan Stockholm – Göteborg. I slutet av resan när åksjukan gjorde sig påmind minns jag varför jag egentligen inte gillar att resa. Inte nog med att man är intryckskänslig, lägg lite illamående på det, urk.
Barnen däremot, de har en aldrig sinande energi. Man kan undra vart de får den i från. Det borde ju liksom vara tvärtom, så att man orkar ta hand om dem.
Sonen har varit överaktiv hela resan och det har inte besvärat mig det minsta förrän sista timmen på tåget du jag funderade på att låsa in mig själv på toaletten bara för att få en lugn stund.
Uppdateringar om både galan och stockholmsresan kommer när jag kan tänka (och skriva) klart. Ja, imorgon väntar jobb igen så jag ska försöka ladda batterierna de sista timmarna på dygnet här så att jag orkar ta mig upp i morgon.