Att leva med katastroftankar


 

Katastroftankar

Katastroftankar


För någon vecka sedan intervjuades jag av en journalist och förra veckan dök artikeln upp i DN. Jag uppskattar att få berätta min historia av flera anledningar. Den största och viktigaste delen är givetvis för att det kan hjälpa andra, men en annan del av mig blir samtidigt också påmind, och tacksam över hur jag mår idag. Även om oro inte är ute ur mitt liv är styrkan i oron som natt och dag. I dag känns det där dåliga måendet jag så lätt beskriver overkligt. Men där och då var det min sanning.


 


Ångest är svårt att beskriva i ord och känslan och upplevelsen kan aldrig jämföras med någon annan. Det samma gäller depression. Därför tycker jag att det är viktigt att fler personer pratar om det så att folk kan känna igen sig, och få hjälp. Det är så himla lätt att ett dåligt mående blir vardag. Det kommer långsamt (och går långsamt) och eftersom en depression ofta smyger sig på är det svårt att se vart den börjar och vart den slutar.



När man pratar om ångest tänker folk ofta på panikattacker och tryck över bröstet. Men att leva med GAD, en konstant ångest är något helt annat. Det är en slags lågmäld oro, som tillslut tar över ditt liv utan att varken du eller omgivningen märker det. Känner du igen dig i artikeln? Tveka inte att söka hjälp!

Tack till DN som uppmärksammar ämnet!

(Artikeln var med den 23/2 2022)

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.