Innan han kom

Innan han kom

Innan han kom in i mitt liv kunde jag säga att jag haft hund i hela mitt liv och det är visserligen sant, men idag (efter att han kom) inser jag att det är skillnad på att ha hund och ha HUND, och att mina erfarenheter inte alls täcker området om hur han fungerar. Ja, jag har ett helt liv fullt av erfarenheter kring att ha hund, men ändå lär jag mig fortfarande. Han har lärt mig en hel del om hundar. Men mest kanske han ändå har lärt mig om mig själv. Han har fått mig att inse att jag inte alls är färdig med att jobba med mig själv, att det inte krävs mycket motstånd för att jag ska backa och ge upp. Han har testat mitt tålamod, min envishet, och framför allt har testat mina känslor.

Han kan framkalla ilska, uppgivenhet, ledsenheten på sekunder.

Innan han kom inser jag att jag levt ett ganska bekvämt liv och han skakar verkligen om mina rutiner och rubbar balansen. Även om jag sällan uppskattar det försöker jag tänka i termer som att jag har något att lära mig av honom. Att han kom in i mitt liv av en anledning. Även om livet inte är lika bekvämt längre.

För livet med honom är ALDRIG förutsägbart.

Innan han kom så längtade jag efter honom så att jag kunde gå sönder, men när han kom gick jag sönder, på riktigt. Men kanske var det ändå den omskakningen och läkningen jag behövde för att nå mitt fulla potential. Jag tänker att det förmodligen finns en mening med att jag fick in en riktigt virvelvind i mitt liv. Frågar man honom så gick jag tidigare sovande genom livet. Men med honom vid min sida är jag alltid vaken. Han ger mig liksom inget annat val. Han är här för att väcka oss.

För att få oss att leva, här och nu ❤︎