Förra helgen tillbringades till största del i det här rummet de stunderna jag inte var ute i naturen. Det var en helg helt utan telefon, tv, böcker eller samtal med andra. Det jag saknade mest av allt var att bara lyfta luren och checka av läget med min familj, på andra plats kom en bok och på en tredje plats kom en podd. Sociala medier kan jag helt klart vara utan. Mycket skrivande blev det också. Kändes som att jag äntligen hann känna efter och tänka klart tankar som legat där inne och skvalpat ett tag.
Hade så tur med vädret så stor del av dagen tillbringades också i naturen. Jag gick, gick och gick. Släppte ut mina fötter och lät de smaka på både sandstrand och gräs. Vad jag har saknat kontakten med naturen. Mina fötter behöver verkligen känna jorden under sig för att på riktigt leva!
I jämförelse med många jag träffar i mitt arbete var en insikt att jag åtminstone inte är rädd för mina tankar. Jag trivs tillsammans med dem. Det som kan bli jobbigt är att de går på så fort att är så många. Jag behöver stanna upp och rensa och sortera bland dem ibland. Och det fick jag verkligen tid till att göra nu.
Den största tiden handlade att reflektera om mitt jobb. Vart är jag, vad vill jag och hur kom det sig att det inte riktigt blev som jag tänkt mig? Jag fann svar men inga riktiga lösningar så det är något jag kommer att jobba vidare på.
Nog för att det var lugn och mysigt men eftersom jag redan nu tillbringar så mycket tid ensam skulle det nog varit viktigare för mig att fått en helg i samtal med någon annan. Där jag kunde få utbyta tankar och idéer, säga saker högt. Jag behöver fylla på min energi med hjälp av andra, inte tvärtom… just nu.
Det var skönt att komma bort, men skönare och komma hem, och ibland kanske den känslan ändå är det värdefullaste på hela resan ❤︎