Jag har fått en ändrad syn på det där med att sova. Eftersom jag alltid haft sömnproblem kan jag säga att den inte varit högprioriterad i mitt liv. Jag har alltid haft svårt för att somna in, vaknar lätt (och ofta flera gånger) under natten, och vaknar tidigt på morgonen. I morse när jag vaknade vägrade jag att öppna mina ögon, för gör jag det och kollar på klockan är det ofta kört (det är det i för sig ändå). Jag vill och försöker somna om. Kroppen är tung, ögonen svider, JAG VILL SOVA. Men min hjärna…..suck….när den har vaknat är det kört. Då är popcornmaskinen igång. Då hoppar tankarna kors och tvärs där inne. Jag öppnar ögonen 4,40. Suck!! Blundar hårt, försöker stänga av, men efter en timme ger jag upp. Huvudet har nu eldat upp kroppen som inte heller kan ligga still.
Jag har aldrig kunnat sova länge, oavsett när jag går och lägger mig. Min hjärna vaknar mellan 4-6 och då är det bara att stiga upp. Tidigare ställde jag klockan vid 5 och tog en joggingtur eller en långpromenad med hundarna innan jobbet eftersom jag visste att jag ändå inte kunde sova särskilt mycket längre, det var liksom ingen idé att försöka. Men nu försöker jag istället lapa i mig varenda liten minut extra sömn. Sömnen behövs för kroppens återhämtning och uppbyggnad, och jag som ligger på en hög ångest- och stressnivå behöver verkligen låta min kropp vila den lilla stund den kan.
Min största rädsla (förutom dödliga sjukdomar, krig och naturkatastrofer) är att bli deprimerad eller utbränd, och det kan jag förebygga genom en god sömn. Det är svårt att ställa två bra saker bredvid varandra och göra ett val, motion vs sömn.Tidigare prioriterade jag mina hundar och min träning. Det fanns liksom inga ursäkter till att inte stiga upp och bara gå rakt ut genom dörren. Men nu har jag prioriterat om. För mig kommer sömnen först. Jag behöver sömnen för att orka träna, för att orka jobba, för att kunna leva. Även om det bara är några minuter extra.
Så fastän att det oftast inte går, även om aldrig somnar om, vill jag numera inte sluta försöka.
Du beskriver det så bra! Jag fungerar likadant. Vaknar tidigt och ibland av minsta ljud som antagligen de flesta inte en skulle märka. Genast sätter hjärnkontoret igång och att somna om går oftast inte. De flesta som jag känner pratar om hur det är att på helgerna få sova ut, ligga och dra sig länge. Jag har aldrig känt sådan ro och lugn i kroppen att kunna göra det. Glad att min hund uppskattar tidiga morgnar och ibland att få gå ut på natten också.
Men sömnbristen påverkar också mig negativt, så jag försöker liksom du att ta vara på den sömn jag får och att börja ta sömntabletter är inget för mig. Om jag lyckas med att sova utan avbrott fram till en tidig morgon så är det ju ändå ett steg åt rätt håll. Får försöka det på något sätt.
Ha en fortsatt bra helg!
Ja, precis och jag kan känna mig avundsjuk på andra som kan sova ut, och kan bli irriterad på folk som klarar av och ta sovmorgnar eller ligga och dra sig en halvdag men ändå klagar på att det är trötta. En annan får ju sova mindre på helgerna än på vardagarna då man ofta har besök eller gäster. Det känns aldrig som att man kommer ikapp sömnen. Sen handlar ju inte om ovilja utan snarare om oförmågan att inte kunna sova, vilket de flesta som inte har sömnproblem inte förstår. Ha en fortsatt bra helg du med Erik!