Blogg

Adventskalender del 2

Detta inlägg publicerades i: Författarskap & skrivterapi av
Välkommen till Nestor förlags adventskalender. Fyra söndagar i rad kommer jag att bjuda dig på skrivövningar som har ett syfte att minska din stress och ge dig en bättre hälsa.

adventskalender

Ta nu fram listan du gjorde förra söndagen. (Missade du del 1 hittar du den här). Sätt dig ner och titta på sakerna du skrivit. Vilka av dem är viktiga på riktigt? Vilka av dem har du en egentlig anledning att vara stressad över? Själv kan jag bli otroligt stressad över allt som har med pengar att göra, helt utan anledning. Jag har en ordnad ekonomi. Jag har ingen aning om varför det påverkar mig så. Men det är absolut en sak på min lista jag kan stryka eftersom jag vet att det är en av sakerna som jag stressar för i onödan. Nu vill jag att du tittar på din egen lista, vilka saker är överdrivna eller ”låtsas stressar” du över, och vilka är riktiga anledningar till att känna stress? Stryk nu de punkterna där du ser att du egentligen inte behöver vara orolig.

Du ska inte tänka på stavning eller grammatik, inte heller tänka eller fundera på ämnet. Låt handen bestämma vilka ord som vill komma ut.

Ps, spara denna lista, du ska fortsätta att jobba med den under nästa övning.

Exempel:

Att inte ha kontroll, tidsbrist, pengar, räkningar, sjukdomar, telefoner som plingar, missande samtal, att inte räcka till, min hälsa, att inte leva det liv jag vill, nyheter, ovisshet för framtiden, att säga/göra fel, att inte träna/äta som jag borde, böckerna som ligger och väntar på att bli lästa, alla podcast som jag inte hinner lyssna på, andras framgångar (när man själv står still), att vara en dålig förälder, sociala medier, att inte vara uppdaterad om allt nytt, fear of missing out, att känna mig ensam, att vara en dålig vän.

Det var mycket jag kunde stryka på min lista. Sjukdomar till exempel. Jag är orolig för sjukdomar innan jag drabbats av dem, därför är det helt utan anledning. Hade jag där emot haft en allvarlig sjukdom, ja men då har jag rätt till att känna mig stressad över det. Att känna mig ensam, att vara en dålig förälder eller vän, ja men det är känslor som är sanna och viktiga för mig. Jag vill inte leva mitt liv och vara missnöjd med mig själv, inte på något plan. Detta är något jag vill och måste förändra eller åtminstone arbeta med. Hur förändrades din lista?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Avslut och omstart

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
Avslut och omstart

Beredd för avslut och omstart

December känns som en månad för avslut. Eller kanske är det bara jag som känner så då jag faktiskt företagsmässigt gör ett avslut och börjar om på nytt.

Fakturor ska skickas, nytt konto ska öppnas, mitt gamla företag läggas ner och det nya startas. Inget nytt för någon annan men för mig känns det verkligen som en omstart. Nystart.

Det har varit ett tufft årsslut. Psykiskt. Jag har inte jobbat mycket, utan det har mer varit val och förändringar som tagit min kraft.

Resten av december ska jag inte sätta så stora krav på mig själv även om jag vill. Jag tar istället nya tag i december. Gör om och gör rätt.

Jag är glad över beslutet att anställa en coach. Även om det svider i plånboken. Tänker att det är en form av självledarskap även om man skulle kunna tolka det som motsatsen. Men jag behöver en chef över min axel just nu. Någon jag kan vända mig till med mina tankar och frågor. Någon som ligger steget framför mig istället för bakom.

December känns som en månad för omstart. Man lämnar det som varit, utvärderar, gör om, gör rätt.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Sjukvård vs själavård

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Det finns olika sätt att ta hand om sig själv. Skiljer du dem åt? Det finns saker vi ganska naturligt tänker på och gör för vår hälsa och andra saker vi ignorerar helt. Är vi sjuka eller skadade är det fullt naturligt för oss att vila, ta medicin eller gå till läkaren. Men när det gäller om att ta hand om sig själv, sin insida, ja, då är det inte längre lika lätt.

Själavård/egenvård för mig handlar om att vila när man är trött, säga nej när man inte har lust och att vårda kropp och själ lika ömt. Jag behöver egentid, skriva, promenader och hundar. Det som får mig att må bra.

Det där utanpå är ju egentligen bara ett skal, det är insidan som är viktigt ändå känns det som att det är den vi lättast glömmer bort. Vi duschar, smörjer oss med dyra krämer, sminkar oss, ja kanske till och med opererar oss för att hand om och vara nöjda med vår utsida. Men vad gör vi för att ta hand om vår insida.

Det är egentligen ganska sällan vi behöver sjukvård, desto oftare vi behöver själavård. Så en fråga jag vill att du tar med dig idag är vad du gör för att ta hand om din insida?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Bra tankar att starta din dag med:

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
  • Jag har allt jag behöver.
  • Jag är där jag ska vara.
  • Idag är en dag full av möjligheter.
  • Jag bestämmer själv vart vinden bär mig.
  • Jag har tillåtelse att vara jag.
  • Jag klarar stora saker med små steg.
  • Idag ska jag göra någon glad.
  • Idag är jag tacksam för saker som annars är självklart för mig.
  • Jag får lov att fortsätta drömma.
  • Livet blir vad jag gör det till.
  • Jag är orädd.
  • Jag tror på mig själv!

Plocka med dig en av dessa under din dag. Stoppa den i fickan och påminn dig om att den ligger där flera gånger under dagen. Varsågod!

 Lämna en kommentar

Som en pannkaka

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av
Som en pannkaka

Som en pannkaka

Hade en föreläsning tillsamman med ABF i lördags. Lämnade lokalen fylld av energi och med en stark tro på mig själv. Jag kände mig påfylld, stark, tänkte att det är ju det här jag ska göra.

Energisk, påfylld och med ett fånigt leende på läpparna. Knappt två timmar senare är kicken som bortblåst och det som varit känns som en dröm. Overkligt, ej nåbart, och kroppen känns allt annat än påfylld, snarare uttömd.

Så snabba vändningar att man knappt kan hänga med i dem själv. Livet. Upp och ner. Som en pannkaka. Om en vecka väntar nästa föreläsning + min bokrelease.  Jag är förberedd på ”pannkakskänslan”, att bli lite halvbränd och kanske trasas sönder. Tar semester hela dagen efter. Ska hoppa ur järnet och bara lägga mig platt på tallriken.

Livet. Upp & ner. Som en pannkaka.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Adventskalender del 1 1 kommentar

Detta inlägg publicerades i: Författarskap & skrivterapi av

Välkommen till Nestor förlags adventskalender. Fyra söndagar i rad kommer jag att bjuda dig på skrivövningar som har ett syfte att minska din stress och ge dig en bättre hälsa.

adventskalenderVi människor är stressade. Ofta i alldeles i onödan. Vi har mängder av stressorer runt oss och ofta stannar vi inte upp för att reflektera över dem. Nej, det hinner vi inte. Utan vi blir istället än mer stressade. Idag vill jag att du stannar upp och tänker över vad som stressar dig. Sätt dig ner i lugn och ro och skriv under 10 min (eller tills ämnena tar slut) om vad som stressar dig i din vardag.

Du ska inte tänka på stavning eller grammatik, inte heller tänka eller fundera på ämnet. Låt handen bestämma vilka ord som vill komma ut.

Ps, spara denna lista, du ska fortsätta att jobba med den under nästa övning.

Exempel:

Att inte ha kontroll, tidsbrist, pengar, räkningar, sjukdomar, telefoner som plingar, missande samtal, att inte räcka till, min hälsa, att inte leva det liv jag vill, nyheter, ovisshet för framtiden, att säga/göra fel, att inte träna/äta som jag borde, böckerna som ligger och väntar på att bli lästa, alla podcast som jag inte hinner lyssna på, andras framgångar (när man själv står still), att vara en dålig förälder, sociala medier, att inte vara uppdaterad om allt nytt, fear of missing out, att känna mig ensam, att vara en dålig vän.

En sammanfattning av förra årets julkalender som handlade om 24 sätt att ta hand om sig själv hittar du här.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Hej December!

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av

Snön kom och försvann. Önskar att den hade stannat kvar. Livet blir ljusare, kanske inte lättare, även om det till viss del kan kännas så. Blä för att skrapa rutor och halka runt på isiga gator. Men hurra för knaster under skorna och snöflingor i håret!  Vi har redan kört igång med julbak och julpynt här hemma. Varför vänta? Låt julmyset börja!

Bra saker som hänt i November:

  • Vi är redan färdiga med alla julklappsinköp, skönt att slippa den stressen i December.
  • Boken har ÄNTLIGEN kommit och release planeras!
  • Mina skrivkurser börjar gå mot ett slut, även om de är fantastiska att hålla behöver jag ett juluppehåll för att analysera och planera fortsättningen.
  • Har haft några fina möten och telefonsamtal i November så jag hoppas på några härliga samarbeten nästa år <3

Saker att se fram emot i December:

  • Bokrelease! Ska bli så skönt att faktisk kunna släppa denna bok. Känns som att man inte har ro att starta något nytt förrän denna liksom kan stå på sina egna ben.
  • Julbord med familjen.
  • Några extra lediga dagar vid jul.
  • Att strukturera och planera för det nya året. Finns det något bättre?
  • Att få påbörja en ny fin kalender 🙂

Månadens affirmation:

Förra månaden jobbade jag med ”det är ok”. Jag sover fortfarande dåligt och försöker tvinga mig själv till att träna fast att jag inte orkar. Man vill liksom ge det man kan till hjärnan i alla fall. Sömnen kan jag ju inte styra över, men resten måste jag ta ansvar för  och ta hand om. Denna månaden vill jag säga till mig att ”jag kan”.  Från andra får jag höra att jag är så himla duktig och självsäker men inom  mig känns det inte alls så. Jag har märkt att andra tror mer på mig än jag själv och det känns inte ok. Om det är någon som ska stå upp för mig så är det ju jag. Jag kan, jag vet att jag kan. Men ändå är det något som tvivlar, som får en att inte vilja säga det högt. Denna månaden ska jag såga det där tvivlet vid fotknölarna. Jag kan, och det jag inte kan är jag villig att lära mig! Punkt.

Månadens aha-upplevelse:

Det här som jag pratade om för någon vecka sedan: vem vill jag vara blev verkligen en aha-upplevelse. Jag tog med mig tanken inte bara vid det tillfället utan också resterande veckor. Så fort jag kände mig rädd och tex ville skjuta upp ett jobbigt samtal eller inte ta tag i ett arbete så dök meningen upp: men Jessica skärp dig, vem vill du vara? Och jäklar vad enkelt det blir. Har inte tvivlat en enda gång. Har lyft luren flera gånger för att ringa ”kalla samtal”, har skickat i väg säljmail och tagit plats på ett sätt jag inte alls brukar. Jag vet tydligen ganska precis vem jag vill vara och det konstiga är att man inte faller in i den rollen naturligt utan att det är något man behöver jobba med. Bra erfarenhet ändå!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna kommentar

Att ge istället för att få

Detta inlägg publicerades i: Allmänt av
Att ge istället för att få

Att ge istället för att få

Jag älskar julen. Älskar att få vara tillsammans med familjen, äta god mat och se mina barns lyckliga ansikten. De flesta av oss lever i överflöd, och de flesta av oss njuter mer av att ge, än att få. Vad är finare än att kunna göra en annan människa lycklig?

Jag är tacksam över det liv jag lever varje dag men vid jul blir det extra påtagligt. Många av dem jag dagligen möter i mitt jobb har ingen familj, inget hem att gå till. Ingen dörr att låsa. De har ingen mat på bordet, inga glittrande ögon att möta, inga paket att öppna. Och då om inte annars blir det extra tydligt de olika liv vi lever.

Min säljcoach på vimentis skickade mig idag ett meddelande om en fin idé kring en julkalender som jag gärna vill dela med er.

Nedan följer hans meddelande:

” Jag vill kolla om det finns intresse för en annorlunda idé kring en julkalender i år. Snart kommer nätet och sociala media överösas med kalendrar med erbjudanden till höger och vänster och jag ska erkänna att jag har självt tänkt tanken på en sådan fram till jul. Men det har inte känts helt rätt.

För mig är julen en tid för eftertanke och omtanke om andra. För mig är julen en tid för barnen och en tid att samlas i familjen. Att känna gemenskap och samhörighet. Men många känner också ångest och oro inför julen. För hur är de för de som har det svårt eller ensamma, för de som inte har en familj eller som inte har möjlighet att få uppleva julen med gemenskap eller ens kunna äta sig mätta eller ens kunna ge något till någon annan?

Jag skulle vilja göra skillnad för dessa människor och visa att det finns de som bryr sig, men jag behöver din hjälp! Jag skulle vilja ge tillbaka till de som behöver det mest. Och jag skulle vilja göra det tillsammans med dig som läser detta. Jag skulle vilja komma i kontakt med dig som vill ge valfritt engångsbelopp till ett välgörande ändamål och göra det varje dag fram till jul. Litet eller stort spelar ingen roll. Om det så är, 10, 50 eller 100 kr. För jag tror i the power of many. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Tillsammans kan vi göra skillnad.

Som tack kommer jag att erbjuda alla de som vill vara med på detta en möjlighet att få sitt namn eller företagsnamn på dagens lucköppning (man kan givetvis välja att vara anonym) där pengarna oavkortat går till ett välgörande ändamål. Kanske blir det en matkasse till en familj som har det kärvt, eller till en välgörenhetsorganisation eller en filt och en värmande kopp kaffe till en hemlös. Jag vill också att de privatpersoner och företag som väljer att hjälpa kan få en möjlighet att få en tid (om så önskas) med coaching eller ett samtal med mig om valfritt ämne som ett litet tack.

Meddela mig om du vill vara med och bidra till kampanjen, så tar jag kontakt. Dela gärna inlägget, bidra till kampanjen eller ta ett eget initiativ och gör en egen insamling. Vill du som privatperson eller företagare göra en insats här och nu kan du swisha på 0709839806. Skriv också i meddelandet vad du vill att jag ska skriva i lucköppningen (företagsnamn eller som privatperson). Om du önskar bidra med högre belopp kan jag även skicka faktura (lämpligt för företag). ”

Kan för övrigt rekommendera dig Markos coaching, bara det gör det vart att skänka några kronor. Vågar lova dig win-win.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Nackdelen med drivkraft

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

”Om jag bara hade haft hälften av din drivkraft så hade jag varit glad”

”Jag önskar att jag också hade varit som du”

”Jag hade också önskat att jag hade haft den där energin”

”Det måste ju vara lätt om man har sådan där energi”

Suck. Jag vet inte på hur många olika sätt man kan säga det men jag har hört det mesta. Den där drivkraften jag besitter ska man avundas. Hade andra haft den så hade livet helt klart varit lättare, ja det hade sett helt annorlunda ut.

Tankarna om drivkraft är ofta positiva, som att det är en förmån, något jag ska vara evigt tacksam för, och som om den endast vore lätt att bära. Man pratar helt enkelt om det endast i positiva termer.

Men om man inte har någonstans att lägga den där drivkraften, då blir den inget vidare positiv. Men det tänker folk oftast inte på.

Men vad är då drivkraft egentligen? Googlar man ordet får man upp motivation och motor. Men ingen och då menar jag verkligen INGEN har sagt: det måste vara jobbigt att ha den där motorn på gång hela tiden. För det är precis så det är, eller i vilket fall så det känns för mig. Som en motor som går på högvarv hela tiden. Känns ordet lika positivt då?

Har man en motor på tomgång eller motivation utan riktning, då känns det istället som att gå sönder inuti. Då står ingen där och applåderar över min drivkraft. Vila, ta det lugnt, kan de säga. Som om det för mig vore något val.

Min drivkraft känns som en klåda inombords, utan möjlighet att få klia tillbaka. Får jag inte utlopp för känslan blir jag irriterad, rastlös, och till slut deprimerad. Nej drivkraften är inte alltid enkel att bära, tvärtom. Så fort koncentrationen tar slut tappar man fart rullar runt på tomgång och inte vet vilket håll man ska köra. Det är slitsamt, förvirrande och stressigt.

Så nästa gång du ska fälla någon snäll kommentar om den fantastiska energin en ADHD-människa besitter så kom ihåg att det också finns stora baksidor men den och istället för en smekning kan kommentaren komma som en smäll i ansiktet. Jag menar inte att jag hade velat vara utan den där drivkraften som får mig att arbeta 200%, jag menar att jag önskar att jag hade ett val, en av och på knapp. Drivkraften försvinner inte för att det är helg, för att det är jul, för att du har besök av vänner. Den sitter där och skaver hela tiden vilket gör det svårt för dig att vara närvarande då du redan är på väg till annat.

Utifrån sett kan drivkraften vara en enorm tillgång, en dröm att få besitta. Men inifrån kan den störa, skava och från och till göra riktigt, riktigt ont.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar

Den där skuldkänslan 1 kommentar

Detta inlägg publicerades i: Psykisk ohälsa av

Jag känner mig otillräcklig. Spelar ingen roll åt vilket håll jag vänder mig så sitter känslan där och flinar mig i ansiktet. Otillräckligheten. Det hjälper inte att blunda för jag känner av dess närvaro. Oftast ignorerar jag honom, tänker att jag gör så gott jag kan. Men sen ställer han sig mitt framför mig, kan liksom inte få honom ur mitt synfält.

Han säger att jag kan vara en bättre mamma. Att jag minsann skulle kunna gå ner i arbetstid, eller åtminstone lägga ner företaget för att ge mer tid åt barnen. Dom är bara små en gång skriker han i mitt öra. Jag försöker att inte lyssna, för jag tycker att jag duger, att jag är bättre än många andra men ändå menar han att jag inte räcker till. Det spelar ingen roll hur hårt jag kramar dem, hur mycket jag lyssnar eller försöker att finnas där. Man kan alltid göra det bättre, eller ja, i alla fall är det så han säger.

Han säger också att jag är en dålig vän, att jag borde bry mig mer, ringa, skicka fler sms, hälsa på vänner och oftare gå utanför mitt hus. Jag suckar och bara tanken på att ge någon mer av mig själv får mig att gå sönder. Det spelar ingen roll säger han för det är så man gör. Offrar sig….så att man går sönder….

Du borde också ägna mer tid åt din familj. Du pratar ju knappt med dina syskon, eller hey du pratar ju inte med någon utöver dina arbetskamrater och klienter skrockar han hånfullt i mitt öra. Din mamma och pappa, ja dom finns inte där för alltid. Kanske borde du lägga ner tid och kärlek på dem nu, du kommer ångra dig när allt är borta. Att du gjorde fel, valde fel. Jag vill bara gråta, känner hur han suger ur all min energi. Han lägger allt ansvar, all skuld, bara på mig.

Och för att inte tala om din man. Hur länge tror du det kommer att hålla om du inte tar bättre hand om honom? Du behöver vara mer närvarande, lyssna mer, anstränga dig. Gör mer saker för hans skull och inte bara vara den som håller tillbaka. Hur rolig är du egentligen? Det finns inte ett uns av spänning i dig. Du sitter där, skriver och skriver, presterar och presterar, men inte för någon annan än dig själv. Tänker du någonsin på hur han har det?

Jag känner för att slå honom…..med en stol…..i ansiktet. Nej inte min man alltså utan otillräckligheten, han som serverar mig skuldkänsla efter skuldkänsla rakt i mitt fejs.

Inte nog med det som ligger dig närmast har du sett omvärlden? Nej förresten det har du ju inte skrattar han. Du undviker ju nyheter och media för att skydda dig själv. Men om du skulle titta bara några centimeter utanför din egen kropp ja då skulle du se världen. Hur illa det är. Giftig mat, krig, svält och orättvisor. Du borde göra något, skänka pengar din snåla jävel. Gå med i någon förening eller på något sätt bara hjälpa till. Nej men inte ens det gör du. För att du är för upptagen, av dig själv.

Jag hatar honom, på riktigt alltså. En sån elak jävel som det aldrig kommer ett snällt ord ur. Inget jag gör är bra. Vi stirrar på varandra. Han vinner även om jag inte förändrar något i mitt liv, även om jag inte gör det han ber mig om. För han stannar kvar, retas, tar plats. Jag ser honom och det är precis det han vill. Ha uppmärksamhet.

Han lever på min energi, dör ut om jag ignorerar honom.

Därför försöker han hitta vassare knivar, elakare kommentarer, för att hela tiden få finnas kvar.

Idag finns han här så tydligt, och jag är så ledsen för allt jag inte gör. Kanske är det att jag vill så mycket, älskar så stort att jag väljer att inte göra något alls. Relationer får mig sårad, orättvisor får mig ledsen. Jag drar mig undan, gömmer mig. Kanske för att jag bara äger känslan, men inte superkraften att kunna hantera den…

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar