Blogg


Vad får jag göra som sjukskriven? 92 kommentarer

Vad får jag göra som sjukskriven?

Vad får jag göra som sjukskriven?

När man är sjukskriven på grund av psykisk ohälsa slåss man inte bara mot sitt egna mående utan också mot andras tankar och uppfattningar. Du blir påverkad av dem, varken du vill eller inte. Jag tror halva min utmattning bestod av rädslan att göra fel (åtminstone kändes det så). Fel mot försäkringskassan, arbetsgivaren eller mot människors åsikter. Jag var rädd för att allt jag gjorde skulle kunna vändas emot mig. Att jag skulle behöva svara upp för mig själv, för mitt mående, för min sjukdom. Eftersom energin knappt räckte till att ta sig ur sängen fyllde jag dagarna med ingenting för att liksom vara på den säkra sidan.

Får jag gå ut, umgås med vänner, skratta?

Helt plötsligt behövde jag fundera på vad som var tillåtet. Vad fick jag egentligen göra som sjukskriven? När du brutit benet kanske det inte är något du funderar över. Du gör det du kan och vill, och går tillbaka till jobbet när du är arbetsför. Ingen ifrågasätter dig.

Men att vara hemma med en depression innebär motsatsen och du kanske stänger in dig mer än vad du borde av rädsla för att någon ska se dig och tro att du mår bra. (För det är det ju inte meningen att du ska göra, det är ju därför du är hemma). När du börjar må bättre vågar du knappt säga det av rädsla att alla krav kommer att rasa över dig, igen.

”Hon ser inte särskilt deprimerad ut!”

Har du någonsin hört någon säga det? Eller kanske har du själv tänkt den tanken när du träffat på någon som är sjukskriven? Förmodligen. Jag har i vilket fall hört det från andra flera gånger sorgligt nog. Det värsta är att den som är sjukskriven ofta vet om det och det gör att kampen att ta sig ut kan bli än större.

När man är sjukskriven för depression förväntar sig folk att du skall vara nedstämd och gråta, inte att du försöker att ha roligt i en strävan i att bli frisk. Jag mådde under hela min utmattning skit. Men tror endast vid ett få tillfällen att det syntes på mig.

När jag vart sjukskriven i en vecka åkte jag med min familj ut till ett köpcenter. Jag ville inte, vägrade och försökte förklara för min man att jag inte kunde hänga med för att jag var sjukskriven. Ja, men du får gå utanför dörren, menade han. Du kan ju gå och då är det okej att åka och handla, försökte han övertyga mig.

Han kanske hade rätt även om det inte kändes så.

Jag kände mig falsk, som att jag skolkade från mitt jobb. Lurade min omgivning. Men jag bet ihop och tog mig utanför dörren fast att jag inte ville.

Vad får jag göra som sjukskriven?

Jag vet att jag inte är ensam om att känna så här, om att tvivla, känna sig ifrågasatt. Jag vet också att du redan vet det här men jag vill säga det igen. Du ska göra det som får dig att må bra. Det är tillåtet att gå på promenad, umgås med vänner, skratta och gå på kalas. Det är rätt även om det känns fel! Förmodligen är det också det sista du vill göra som sjuk. Jag vet det. Men det kan kännas lättare om du påminner dig om att det inte är förbjudet att ha roligt. Du ska faktiskt försöka att ha roligt. Det är det som gör dig frisk!

Ifrågasätt aldrig någon med en osynlig sjukdom!

Så nästa gång du ser en utmattad/deprimerad person på fest, tillsammans med en vän eller på gymmet. Tänk inte en ifrågasättande tanke om att personen verkar må bra. För även om personen ser frisk ut, ler mot dig och verkar vara precis om vanligt kanske sanningen är en helt annan.

Du har endast sett personen någon minut. Och vad du kanske inte vet är att hon efter detta mötet kommer att vara sängliggande hela dagen eller inte ta sig ut på en veckor igen. Anledningen till att hon tog sig utanför dörren överhuvudtaget kanske inte handlade om lust utan om tvång. Men det ser ju inte du.

Kom ihåg att personen behöver ditt stöd och inte din misstänksamhet.

Jag förstår också att de som aldrig själva varit drabbade av psykisk ohälsa har svårt att förstå hur det ens funkar. Hur kan man vara så trött att man inte kan plocka ut diskmaskinen? Hon säger att hon inte kommer upp ur sängen men hur kommer det sig att hon orkar ta en promenad varje dag? Jag har sett henne flera gånger på stan men på arbetsplatsen dyker hon minsann inte upp, varför? Istället för att gå in i relationen med tvivel så gör det med nyfikenhet. Sluta aldrig att tro på att människan hellre vill vara frisk än sjuk. Bara den tanken får er båda att må bättre.

Om vi ska få människor att bli friskare måste vi hjälpa dem, inte stjälpa dem. Och där hjälpen bor hör varken misstänksamhet, kritik eller ifrågasättande hemma. Kom ihåg det!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Mentalt bokslut 2016 4 kommentarer

Det bästa med nytt år är att göra ett mentalt bokslut. Att släppa alla fel man gjort och börja om. Man får liksom nya krafter och tänker att det här året då kommer jag magiskt att göra bättre. Man får en helt ny tro på sig själv. Som att ett nytt datum i almanackan förändrar hela ens person. Jag vet att det inte är sant men jag behåller ändå den tanken för jag gillar motivationen som kommer med den.

Mina problem har aldrig varit att sätta upp mål, utan att hålla dem. Det spelar ingen roll vad jag gör så tappar jag bort tanken någonstans på vägen eller så lyckas något annat mycket roligare komma emellan. I år har jag skaffat en ny kalender för företaget där jag planerar alla mina mål, inlägg och måsten. Jag hoppas att den kommer att hjälpa mig att hålla mig på banan.

mentalt bokslutFörutom en vanlig veckokalender finns även check-ins för att se att man arbetar mot sin mål, och en uppföljning varje kvartal för att se att man håller sin målplan. Det låter ju helt fantastisk och kan det hjälpa mig så kommer det att vara helt fantastiskt också. Vi får väl se….

mentalt bokslut

Jag älskar att planera men efter min utmattning så fanns inte den energin kvar. Men ju närmare det nya året vi kom så började nya tankar och planer flyga på  mig. Så nu är jag så pepp att börja om på nytt. Mina mål förra året var att bli färdig med min uppsats, påbörja ett nytt bokprojekt och skriva artiklar och krönikor. Någon artikel här och där blev det ju men annars kom jag inte i mål med något utav det.
mentalt bokslutJag har självklart massa med drömmar och önskningar även detta året men det enda riktiga mål jag har är att bli klar med min uppsats. Det har hängt över mig så länge nu att jag knappt kan förnimma mig om känslan som skulle infinna sig om den var borta. Jag har bestämt mig för att om uppsatsen inte är klar 2017 så ska jag släppa taget om den och acceptera att jag inte fixar att ro projektet i land. Jag måste på något sätt bara få till ett avslut. Jag kan inte dra med mig den längre så då är det dags att släppa taget.

Självklart är det ingen jag önskar. Men det är så det får bli. Det har ni mitt löfte på (påminn mig om det [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]) Det enda mål jag för övrigt har med året är att hålla mig på banan, försöka att inte följa alla nya projekt och ideér som dyker upp inombords utan att stanna kvar där jag är (det är svårare än du tror).

Har du några mål eller löften? Berätta!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


I tacksamhetens tecken 2 kommentarer

Lördag morgon. Sitter med en stor kopp te och en helt ny dag framför mig. Nästan skrämmande hur fort allting går. Känner mig nästan söndrig av alla tacksamhetskänslor som lever inom mig just nu. På ett sätt känner jag mig så tacksam och lycklig för att befinna mig där jag är, men bara vetskapen om att jag har det så mycket bättre än andra gör ont.

Jul är en sådan tid där ensamma människor blir mer ensamma. Där ett nytt år för vissa människor inte kommer med nya löften. Jag blir varm i min kropp när jag ser mig omkring. Tittar på mitt hus, min familj, mina barn. Jag är glad att tacksam för allt jag har, men också för allt jag kan ge.I nästa sekund tänker jag på dem som varken har eller kan ge något. Den där varma känslan förvandlas till is i min mage och känns inte längre lika lätt att bära. Istället skäms jag för att inte göra mer, för att bara sitta här, och vara tacksam. Tacksamheten förvandlas till skuld och blir med ens några kilo tyngre att släpa på.Nu väntar några lediga dagar. Jag känner mig mer vaken och närvarande än vad jag gjort på länge. Jag vill supa in varje sekund med min familj. Ta dem in mina armar och ösa kärleksförklaringar över dem. Inte låta någon gå från min sida. Jag vill hålla i allting så hårt så hårt. Så rädd att förlora allt vackert jag har intill mig.Men det är inte bara min familj, mitt hus, mitt jobb, mina vänner som gör mig tacksam. Utan också du. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket ni betyder, varje en av er! Jag är så tacksam och glad för varje kommentar, varje mail och gilla markering. Att ni fortsätter läsa, uppskatta och följa mig är det som får mig att fortsätta skriva.

Jag som så många gånger känner mig ensam har tusentals personer där ute som stöttar mig och gillar mig för den jag är, och för det är jag evigt tacksam [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]

Jag har ingen aning vart 2017 kommer att ta mig, men jag hoppas att ni vill fortsätta att följa med mig på min resa.

Jag vill även passa på och önska dig ett gott nytt år. Oavsett om du firar ensam eller med vänner så hoppas jag innerligt att du har det bra. Jag vill att du ska veta att du är betydelsefull och att just du gör skillnad. Från djupet av mitt hjärta vill jag verkligen ge dig ett tack. Och en nyårskram.

Tack!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Årssammanfattning 2016 1 kommentar

Nyheter 2016

Här kommer den årliga årssammanfattningen. Listan för 2015 hittar du här.

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut? 

Sjukskrev mig. Första gången i mitt liv som jag på varit sjukskriven mer än en dag eller två. Det var nästan värre än att vara sjuk!

Genomdrev du någon stor förändring? 

Det skulle väl vara den där utmattningen då. Jag kan nog inte säga att den förändrade mig då jag nästan är tillbaka med samma energi som förut. Men ändå känner jag att den förändrat mig för alltid. Jag kommer verkligen ta min magkänsla på allvar i framtiden (hoppas jag). Känner jag att det är något som skaver så behöver jag ta bort det, snabbt! Annars går jag sönder, och det vill jag aldrig riskera igen.

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas? 

Äh, minns knappt gårdagen så nej.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att få komma tillbaka till min grupp på frivården. Det gjorde mig trygg och glad. Är jätte tacksam att jag snabbt och lätt fick komma tillbaka! Hade aldrig återhämtat mig så snabbt som jag gjort om jag hade tvingats vara kvar på min gamla plats eller fått göra något helt och hållet nytt.

Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017? 

Svarar likt förra året att min uppsats förhindrat mig från att få utlopp för min kreativitet. Jag vill skriva och skapa mer. Hoppas att få göra det under 2017.

Vad önskar du att du gjort mer?  

Får jag säga skriva igen?

Vad önskar du att du gjort mindre? 

Gått emot mina känslor. Låtit folk trampa på mig. Jag borde stått upp för mig själv mer!

Bästa köpet?

Hoppas att det är vår van. Vi köpte en bil att åka runt i nu till sommaren. Semester känns alltid så jobbigt för mig då jag varken gillar att åka utomlands eller vistas bland mycket folk. Nyligen köpte vi en van som man kan sova i, så tanken är att åka runt i den i sommar. Något som jag för en gångs skull ser fram emot!

Favoritprogram på TV? 

Tittar inte på tv.

Bästa boken du läste i år? 

Har tagit mig igenom så många böcker men minns knappt en enda så jag passar den frågan.

Största musikaliska upptäckten? 

Lyssnar inte direkt på musik heller så jag passar den  med.

Vad var din största framgång på jobbet 2016? 

Framgång vet jag inte om jag kan kalla det men jag är sjukt nöjd och glad över jobbet jag har. För första gången i mitt liv känner jag inte att jag är på väg någonstans. Jag känner att detta är ett ställe jag kan stanna på. Innan har jag bara rastlöst sökt mig framåt. Nästan knuffat i väg mig själv. Om jag såg en intressant platsannons tidigare skulle jag sökt den utan att tveka, utan att tänka efter. I dag kan jag titta på den och känna nej, det är inte dags än. Jag kanske vill dit i framtiden, men inte nu. Det är en fantastisk känsla för mig som aldrig burit på den förut. Jag har tidigare alltid varit på väg. Men nu, nu har jag stannat!

Största framgång på det privata planet? 

Att komma tillbaka efter min utmattning!

Största misstaget? 

Som jag sa tidigare, att stått ut med skit var mitt största misstag. Det gjorde att jag gick sönder. Jag tillät att någon behandlade mig illa och det är inte ok.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 

Mycket, mycket ledsnare.

Vad spenderade du mest pengar på? 

Mig själv.

Något du önskade dig och fick? 

Mitt gamla jobb på frivården.

Något du önskade dig och inte fick? 

Samtalsterapi, i år igen.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?

Ingen aning, minns inte. Förmodligen ingenting, så rolig är jag.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 

Ja, absolut, men gjort är gjort!

Vad fick dig att må bra? 

Medicin.

Vem saknade du? 

Någon att prata med.

De bästa nya människorna du träffade?

Alla nya läsare <3

Mest stolt över? 

Att jag stoppade mig själv i tid och därför återhämtade mig snabbare. (eller ja, det var snarare min man och mina arbetskamrater som stoppade mig) men jag är stolt över att jag för en gångs skull lyssnade!

Högsta önskan just nu? 

Att aldrig mer bli deprimerad eller utmattad!

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  

Förhoppningsvis stå upp för mig själv.

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Årets ledord!

Jag brukar sätta upp ledord varje år (och glömma bort dem). Tur att jag skriver ner allting här så att jag kan finna dem igen! 2015 hade jag ordet mod som ledord, och 2016 var närvarande. Mer om mina tidigare ledord kan du läsa här. Ordet mod kan jag säga verkligen följde mig 2015, jag gick så mycket utanför min komfortzon att jag hade svårt att hitta tillbaka. Men närvarande vet jag inte riktigt att jag kan säga att jag varit.

2016 gick verkligen inte som jag planerat. En av mina största rädslor inträffade, jag blev utmattad, deprimerad. Det var något av det värsta jag varit med om och på sätt och vis tvingade det mig att vara närvarande. För jag kände varje dag, varje sekund av tyngden i  min kropp. Som alltid kommer massa lärdomar och kunskaper med dessa erfarenheter även om jag önskade att det hade varit ogjort. Jag hade nog tänkt mig ordet närvarande på ett helt annat sätt än det som blev. Men nu när jag tagit mig tillbaka efter utmattningen kan jag nog verkligen säga att jag är mer närvarande trots allt!

2017 tänkte jag spika upp ordet eftertänksam innanför mitt pannben. Är så trött på min impulsivitet och att ständigt tappa tråden. Jag vet inte ens  om det är möjligt för mig att bli mer eftertänksam i och med min diagnos, men jag hoppas det.

När jag läser tidigare inlägg ser jag att jag hela tiden haft samma mål, men misslyckats. Att jag vill åt ett håll men går åt ett annat. Det gör mig frustrerad, arg och besviken på mig själv. Hur svårt kan det vara?

I år vill jag verkligen ta förståndiga beslut. Jag vill reflektera innan (och inte efteråt som jag brukar). Jag vill vara förnuftig, betänksam och försiktig. Alltså motsatsen till idag. Jag gissar att det är en del av min personlighet, ett ADHD-drag jag kanske aldrig kan ta makt över. Men detta året ska jag minsann försöka!

Så vad blir ditt ledord för i år?

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Att acceptera sin diagnos 4 kommentarer

Att acceptera sin diagnos

Det tog lång tid för mig att acceptera min diagnos. Kanske har jag inte gjort det än. Inte för att jag inte ser mina problem, utan mer för att de inte verkar lika stora som andras. Att jag inte lika ofta snubblar över dem i min vardag.

Jag kan se hur andra kämpar för att hålla näsan ovanför vattenytan medan jag simmar ryggsim bredvid. Kanske är inte det hela sanningen men likväl så det känns. Som att min diagnos skrivs med små bokstäver när andra använder versaler.

Jag förstod liksom aldrig hur jag kunde fylla kvoten, hur de kunde genomskåda mig, se mina problem som för så många andra är osynliga, och som jag har hittat strategier för att dölja.

Först blev jag arg. Sade att de hade fel. Jag försökte peka på allting jag lyckats med, visa upp min bästa sida. Sedan blev jag ledsen. Mitt liv som jag under flera år byggt upp föll som ett korthus framför mina ögon, och jag hade nu ingen som kunde hjälpa mig att sortera upp kortleken.

Mina svårigheter har funnits med mig så länge att jag inte längre upplever dem som svårigheter, utan mer som en del av mig. En del av mig som jag inte ville sätta bokstäver på, som jag inte ville se som ett problem. Det är liksom först man accepterar sina svårigheter som de blir verkliga.

Kanske därför jag höll dem ifrån mig extra länge. Som att riva läkarintyget skulle få bokstäverna att försvinna. Jag sög i mig all kunskap. Delade med mig av den, men inkorporerat den inte i mig själv. Ibland känns det overkligt. Jag vill bara skaka av mig vetskapen och låtsas att allt är som vanligt igen, fantisera om ett liv som i framtiden kommer att bli bra. Där ångest inte finns och depression inte är ett faktum.

Det tog långt tid för mig att acceptera min verklighet. Kanske har jag inte gjort det än….

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Mellandags madness

Puh, suck och stön. Nej men inte trodde väl ni att jag har haft julledigt legat på soffan och käkat chokladpraliner? Nej tänkte väl det!! Jag har gått en kurs #skapaochsäljbootcamp (vad annars [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”])där jag på fem dagar fått skapa en digital produkt. Så efter mycket knep och knåp är den här. Låt mig presentera:

Din erfarenhet din styrka

Det är en pdf på 30 sidor för dem som drömmer om att tex börja föreläsa/skriva om sina erfarenheter. Jag hade så klart ingen färdig tanke när jag påbörjade kursen utan fick plocka något impulsivt från alla mina tankar och ja, då blev det den här. Anledningen är att jag vet att många av er vill bli föreläsare eller författare. Jag får ofta mail från personer som undrar hur de ska ta sig vidare eller vart de ska börja.

Det var verkligen kul att skapa digitala produkter. Sen var det inte lika kul att jobba under press, men men. Lesson learned! Kommer fortsättningsvis fortsätta skapa en hel del digitalt gissar jag på. Att få jobba med både text och bild är så kul. Gissar att det kommer att dyka upp massa spännande ideér under det kommande året [wp-svg-icons icon=”grin” wrap=”i”]

#mellandagsmadness

Jag var ju inte heller ensam om att gå denna kursen så därför vill jag tipsa er som är sugna på att gå en digitalkurs att kika in på mellandagsmadness.se för att titta på vad vi deltagare har skapat. Förhoppningsvis kan du hitta något som passar dig!

Min kurs hittar du för övrigt i shoppen!

[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar


Lucka #24

Bli din bästa vän

Jag sparar det viktigaste (och svåraste) till sist. Att bli sin egen bästa vän. Vad innebär det egentligen? Jag vet inte med dig men de flesta människor är vanligtvis sin egen största fiende. Det finns ingen som hackar så mycket på mig som jag själv. Många av oss är riktiga mobbare. Säger elaka saker till oss själva när vi går förbi speglar, säger till oss att vi inte ska vara förmer än andra, tro för mycket om oss själva. När jag möter hinder är det första jag säger till mig själv att jag inte kommer att klara det, att det är alldeles för svårt, att jag är för svag, för dum.

Min man har alltid stått bakom och hejat på mig. Han har aldrig tvekat på något jag tagit mig för. Så varför gör jag det? Tänk om han likt jag själv skulle tala om för mig hur ful, dålig eller dum jag var. Att han så fort jag stöter på motgång säger till mig att ge upp. Det hade inte varit vidare snällt eller hur?

Skulle du tolerera den behandlingen från någon annan? Det hoppas jag inte! Men att tolerera den från oss själva gör vi utan att tveka. Idag vill jag att du ändrar på det där. Att du på riktigt blir din egen bästa vän. Varje gång du matar dig själv med dessa negativa saker, ställ dig framför spegeln och ta en titt på din bästa vän. Är han/hon värd all skit du kastar över henne/honom? Vågar du säga det i hans ansikte? [Tweet ”Säg inte saker till dig själv som du aldrig skulle sagt till en vän”]

Man brukar säga att ”du skall behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Jag skulle vilja vända på det och säga: behandla dig själv så som du behandlar andra. 

Så nästa gång du tänker/säger/tror något elakt om dig själv. Ta då en funderare på om du skulle säga/göra samma mot någon annan. Om inte, så gör det inte heller mot dig själv. Du är den viktigast personen i ditt liv, glöm aldrig det!


Lucka #23

Välj vart du lägger din energi

Har du tänkt på att du kan välja vart du lägger din energi? Många tömmer tanklöst ut sin energi på saker som inte ger dem något tillbaks, sen undrar de varför de är trötta och tomma. Har du funderat över vart du lägger dina tankar? Ett tips är att inte lägga för mycket på bitterhet, avundsjuka eller aggression.

Du har rätt att känna alla de där känslorna men vill du verkligen fastna i dem? För enkelhetens skull kan vi säga att du har svarta och vita tankar. Svarta tankar är sådana som dränerar dig. Elaka tankar om dig själv eller andra, ångest, rädslor, skuld och skam. Vita tankar är vanliga tankar. Tankar som är lätta, som inte väger någonting. Antingen dem som inte påverkar dig nämnvärt, eller de som gör dig glad, lyfter dig och ger dig energi.

Vilka tankar som blir störst beror på vilka tankar du matar, vart du lägger all din kraft. Det kan vara omedvetet, jag har själv levt med svarta tankar i åratal. Men det viktiga är att vara medveten om att DU kan välja, att du själv kan förändra din palett. Det kanske inte går från svart till vitt på en dag. Då kanske hamnar i en gråzon, men tro mig, det kommer att förändras till det ljusare.

Jag vet att detta inte är en lätt utmaning, jag jobbar fortfarande med det varje dag. Men kan jag, kan du! Så fort en ångesttanke kommer så frågar jag mig själv om jag bör mata denna tanken? Är det den jag vill lägga min energi på? Hjälper den mig? Svaret är alltid nej.

Pröva att titta på dina tankar, vilka färger bär de? Vilka matar du?