Den sitter i halsen. Ångesten. Jag försöker svälja ner den men den fastnar. Vissa dagar bor den i magen. Jag känner av att något är fel men kan inte ta på det.
Det är så onödigt, så ologiskt. För jag har INGET att ha ångest över, ändå gör den svårt för mig att andas.
Den sitter i bröstet. Jag försöker kväva den genom att dra djupa andetag men det gör bara smärtan större, och det slutar med att jag kväver mig själv istället.
Ibland önskar jag att jag bara kunde förstå varför den lever i mig, ibland skiter jag i vilket. Jag jobbar, jag skrattar och jag umgås.
Men inuti lever ett virrvarr av känslor, ett trassel för stort att reda ut. Även om jag ser tråden. Hittat jag varken början eller slut❤️