Semester | dag 9
Igår kom vi hem efter att ha hälsat på min pappa och hans fru. Dom lever verkligen i ett paradis på jorden. Det värsta med att åka dit är att man inte vill där i från. Jag kan liksom inte få nog av skönheten naturen bjuder på. Vill insupa allt. Skogen, vattnet, blommorna. Det ligger alltid en hinna av sorg över en när man åker hem. Jag har själv så länge jag kan komma ihåg velat leva den där drömmen, nära djur och natur. Nu får man bara hälsa på i sin drömvärld och sedan åka hem. Det gör ont när man redan känner att man är hemma.
Turbo var nyfiken på dammen pappa hade anlagt. Var oklart om det var fiskarna, fiskmaten eller dammen i sig som kändes spännande. Gulligt var det i alla fall och se honom doppa tassarna.
Barnen längtar också alltid hit. Oavsett årstid. Det är nog inte bara mysfaktorn av att komma bort utan också känslan naturen ger en som dom uppskattar. Det inbillar jag mig iallafall.
Vart jag än vände mig hittade jag vackra saker. Vänta ropade jag ständigt till resten av familjen som gick vidare. Jag måste ta kort sade jag, fotade av och sparade sedan bilderna i mitt hjärta.
Vi var också och besökte min fina lillasyster som precis flyttat till ett lika drömmigt ställe hon. Skog och ladugårdar så långt ögat kan nå. 
Ja så gick dom dagarna två. Min dröm lever kvar. Jag sparar den och fortsätter besöka den då och då. ❤️
