Månadsarkiv: augusti 2018


Tvära kast och känslostormar

Tvära kast och känslostormar

Tvära kast och känslostormar

Oj, oj vilken vecka. Det har varit tvära kast och känslostormar. Eller ja, allting började egentligen i helgen när min man fick åka till sjukhuset lördag kväll -som blev till natt+ några dagar till. Det var ingen fara, jag visste ju det, men ändå.. Han hade njursten och fick den hjälp han behövde. Men jag däremot, oj, oj, oj. Har ingen aning vilken hjälp jag skulle behövt dock. Jag förstod liksom inte vad som hände med mig. Om det handlade om att min trygghet slogs omkull, eller om det var att någon högre makt möblerade om i mitt schema som ställde till det för mig. Eller kanske handlade det om saknad, eller tacksamhet, vem vet? Men jag kunde knappt se honom där i sjukhussängen utan att stor böla. Konstigt nog sprang ingen fram och tog hand om mig, ha, ha.

Dagarna innan hade jag vilat upp mig ordentligt i Norrköping. Verkligen vilat i att göra ingenting (eller ja, typ i alla fall). Ordet vila kanske också är att ta i men utmanat mig själv skulle man kunna säga. Jag har (vanligtvis) så hög disciplin att jag vill slå mig själv i ansiktet. Hur jobbig är man inte liksom! Men eftersom jag är en god människa och inte slåss (ens med mig själv) valde jag istället att låta bli att göra allting det där min hjärna sa till mig att göra och gav mig själv en high-five när jag inte gjorde något, (av stor vikt).

Att komma hem (åksjuk), lugn och harmonisk till en helg på akuten, nej det hade jag inte räknat med. Hoppas detta veckoslut går lugnare till. Önskar er en fin helg!


Hej då Augusti

Jag är verkligen inte med i svängarna här. Augusti har bestått av både semester, utbildning och jobb. Det har också gått från att vara högsommar till höst över en natt. Nästan skönt att perioden är över så att man kan komma in i rutiner igen. 

Jag ser fram emot hösten. Har kul saker som händer i företaget men har också bokat in roliga saker tillsammans med en vän. Jag behöver komma utanför huset ibland. Är skönt att få det inbokat annars blir det aldrig av.Augusti har bestått av introspektion kan  man nog säga. Jag har ägnat mycket till till reflektion och till att lyssna inåt. Ska försöka hålla kvar i den rutinen när vardagen kommer igång. Försöker skapa en vana att meditera 10 minuter på morgonen och avsluta med en skrivstund för att dumpa ut det som är där inne och göra mig klar för dagen. Vi får se hur länge det håller med det funkar bra så länge jag håller igång det 🙂

Augustis guldstunder:

  • Kanot & dressinsemestern, såklart
  • Att kunna gå ut barfota på verandan och andas in höstluft
  • En vacker promenad i Norrköping
  • Att titta på när barnen roar sig i timmar i en kall hotellpool
  • Kärleken och sammanhållningen i en familj när någon blir sjuk <3
  • Nätterna jag har delat säng med barnen.<3
  • Att följa ett tv:program med barnen via telefon
  • När mannen i mitt liv fick komma hem från sjukhuset
  • Ett genuint och kärleksfullt samtal med en person man tidigare aldrig träffat

Dofthallucinationer & impulskontroll

Mäh, skulle ju bjudit er på ett bildregn från dagen men kom på mig själv med att inte ha tagit en enda bild.

Nåja, här ligger jag i sängen, trött, hungrig och med en aning huvudvärk. Jag undrar om det är något fel på luften eller om det är mig det är fel på (det lutar åt det senare) för jag tycker att det luktar konstigt över allt vilket får mig att må illa (och nej jag är inte gravid).

Så jag gick och köpte mig några doftpåsar vilket inte hjälpte, vilket betyder att problemet sitter i mitt huvud. Jag försöker öva mig på självkontroll genom att inte googla sjukdomar där dofthallucinationer, huvudvärk och illamående förekommer (jag är förmodligen döende), och på tal om självkontroll måste jag ju få berätta om gårdagens brist på den.

Jag kom hem från min utbildning vid 17-tiden och skulle gå till kylskåpet för att hälla upp en tallrik fil. När jag öppnar kylskåpet står det en låda kakor där med lappen “varsågod”. Jag är ju inte den som äter kakor oplanerat på en onsdag kväll så jag tog min tallrik fil och stängde kylskåpet (trodde jag). Tills jag kom på mig själv sitta på rummet och moffa kakor 😱

När jag sedan kollade på kvällens läxuppgift handlade den om impulskontroll, ähm… eller bristen på den. Man kan väl säga att jag klarade läxan helt oplanerat med bravur 👏👏👏

Idag när vi skulle redovisa läxan kunde mina duktiga klasskamrater redogöra för tillfällen de klarat att stå emot sina impulser men inte en enda hand räcktes upp när vi skulle berätta om ett tillfälle då man misslyckats. Jag tog därför på mig skämshatten och berättade om min kylskåpsincident. Heja mig 💪

När jag var ute på stan för att få frisk luft och en ny doft i min näsa hittade jag en butik med för mig helt nya märken. Jag blev kär! Men istället för att köpa kläderna som vilken normal person som helst kanske skulle ha gjort. Gick jag till rummet och googlade och planerade att starta upp en klädbutik med min man (nej han vet inget om den planen än) och som tur är kommer jag nog glömma bort den innan jag hinner berätta den.

Helt plötsligt har det gått några timmar i min drömvärld och jag kommer på mig själv med att inte heller denna kväll få något gjort. Måste vara Norrköpingsluften som gör mig slö (kan också vara min odiagnostiserade dödliga sjukdom som sinkar mig). Äh jag tar det med ro och hoppas på bättre lycka nästa vecka!

(Säger hon med en hand i kylskåpet och den andra googlandes på dofthallucinationer).


Kurs i läkande skrivande för dig som är sjukskriven 1 kommentar

Kurs i läkande skrivande för dig som är sjukskriven

Kurs i läkande skrivande för dig som är sjukskriven

Är du sjukskriven på heltid och vill prova på att skriva om ditt mående för ökat välbefinnande?

Till hösten kommer jag tillsammans med Friska vindar och studiefrämjandet Trollhättan hålla en kurs i läkande skrivande. Vi kommer tillsammans att utforska skrivande som ett läkande och stärkande verktyg.

Denna insats vänder sig till personer som:

– Är arbetslösa med en sjukskrivning
– Är anställda, med heltidssjukskrivning över 90 dagar

Vi kommer att träffas i mindre gruppen under 8 veckor.

Deltagandet är kostnadsfritt och inga förkunskaper krävs! Intag sker löpande.

Första tillfället är 180910

Måndagar 13.00-16.00

Intresseanmälan lämnas via Projektledare Paula Andersson

Kontakt: paula.andersson@arbetsformedlingen.se
Telefonnr: 010-488 24 41

Senast datum för anmälan 20180901
Begränsat antal platser

Arbetslivsinriktad Rehabilitering

Friska Vindar är ett samverkansprojekt som finansieras genom medel från Europeiska socialfonden. Projektets ägare är Samordningsförbundet Trollhättan, Lilla Edet och Grästorp


Även jag är en hjälte!

Även jag är en hjälte

Även jag är en hjälte

I helgen fick jag mig en funderare på det där med att vårda, hur vi gör det på olika sätt. Plåstrar om yttre och inre sår.

Jag fick tillbringa några timmar på akuten och blev rörd över varje vårdares arbete. Ville bara går runt och krama varenda en och säga tack för att du gör ditt jobb. Men det kan man ju inte på grund av galenskap.

På väg hem från sjukhuset stöter vi på kriminalvårdens logga. Jag tror ingen annan ser den än jag. Jag får genast en värme i magen, för det känns som att komma hem. På något obeskrivligt sätt betyder den trygghet, omtanke och kärlek för mig.

Även jag är en hjälte

På Kriminalvården räddar vi också liv även om vi inte bär dem på bår. Och det är det arbetet som gör mig så stolt och glad. Att få visa någon tillit, förtroende. Att våga stå kvar, lyssna, oavsett vad personen säger eller har gjort. Ibland är man som myndighetsperson den enda tryggheten en person har. Det ligger något så sorgligt men också så vackert i det. Att få knyta band med personer som vid minsta motstånd tar fram saxen. Att börja om, igen och igen…

Även jag är en hjälteVi är blygsamma med vad vi gör. Vi stoltserar inte, skryter ej. Som jag på ett sätt tycker att vi borde. För vi räddar liv, förändrar dem. För alltid. Även om det inte är på samma sätt som sjukvården. Men vi borde prata om det mer, komma ut i ljuset. Sprida våra solskenshistorier för att visa att de också finns där. När jag tittar på mina arbetskamrater tänker jag vilka hjältar, och jag beundrar dem med varje cell i min kropp.

Vad skulle vi gjort utan alla vårdare? Alla starka modiga människor som sätter andra i första rummet. Som fortsätter att hjälpa till, rädda liv ofta utan ett tack som lön.

Att hjälpa andra människor är det vackraste som finns, sa jag till mina barn när vi var på väg hem från sjukhuset den där natten. Och då ser jag den framför mig, loggan, och blir påmind om att det är ju det vi också gör. Räddar liv… om än på ett annat sätt.

Även jag är en hjälteVi fortsätter vår bilresa tysta tillsammans. Den varma känslan i magen påminner mig om att också jag är en vårdare. En känsla av tacksamhet och stolthet sveper över mig. Även JAG är en hjälte!


Frågor och svar om bokutgivning

Frågor och svar om bokutgivning

Frågor och svar om bokutgivning

Vart börjar jag?

Att skriva ditt manus. Innan du skickar in ditt manus (i alla fall till mig) så vill jag att det ska vara färdigt. På riktigt. Om du inte är klar med ditt manus är risken större att du får ett nej. Det är väldigt svårt att bedöma om ett manus är bra om det är “halvfärdigt”, men också så vet man inte hur långt tid det kommer ta innan du kommer att bli klar…kanske aldrig. Så börja med att vara helt klart med ditt manus innan du skickar in det till mig, och med klar innebär det inte bara att man skrivit klart det utan också att man har gjort en redigeringsvända, eventuellt låtit andra läsa och komma med kommentarer och hjälp.

Vad händer sen?

I vilken ordning allting sker beror på hur färdigt ditt manus är men på ett ungefär kan man säga att det går till så här:

  1. Du skickar ditt manus till mig.
  2. Jag läser det och bestämmer mig för att ge ut det.
  3. Behövs det redigeras? Jag kommer med förslag på förändringar du ska göra.
  4. Manuset korrekturläses.
  5. Vi brainstormar, omslag, författarporträtt mm.
  6. När vi har allt material klart skickar vi boken på sättning. Dvs någon gör omslag och inlaga klart för tryck.
  7. Jag sänder boken på tryck.
  8. Om allt är ok har du böckerna hemskickade till dig inom 3 veckor.

Hur lång tid tar det?

Själva tryckningen tar ca tre veckor. Det är förarbetet som tar långt tid. Att manuset helst ska läsas igenom några varv för att utesluta fel, redigera osv.

Vad kostar det?

Det kan se väldigt olika ut beroende på hur många böcker man ska trycka, om det är i färg, mjukt omslag med mm. Men från 4000 kr och uppåt skulle jag säga.

Vad ingår i vårt samarbete?

Enkelt förklarat skulle man kunna säga att du köper loss dina böcker från mig och äger dem själv. Jag tar några procent av vinsten på de böcker som säljs via mig (dvs till bibliotek, adlibris, bokus). Men du har hand om ditt boklager och alla dina böcker själv. Sen är det kul om vi (du och jag) eller om du tillsammans med förlagets andra författare vill ut och föreläsa, promota eller samarbeta på olika sätt men det finns inga krav på det. Du har köpt en trycktjänst helt enkelt där du är skyldig mig att skicka de böcker som säljs via mina kanaler. Inget annat.

Hur mycket säljer man?

Det varierar jätte mycket. Jag läste att en debutant har gjort en BRA försäljning om den säljer 800 böcker. Jag tycker att det bästa är att börja med en liten tryckning 100-200 böcker och sedan trycka igen om man säljer slut. Du bestämmer själv hur många böcker du vill köpa in.

Hjälper du till med marknadsföring?

Jag har inga stora reklamkampanjer eller så. Jag är ett litet, personligt förlag. Men självklart delar jag information om din bok i mina kanaler, har med mig mina författares böcker och pratar varmt om dem på föreläsningar/utbildningar och liknande.

Vem tar hand om böckerna?

Det gör du själv. Böckerna skickas direkt hem till dig. Du har ditt eget lager och måste sedan själv ha hand om, och skicka beställningarna.

Ger du ut alla böcker?

Nej, absolut inte. Dels ska de passa mitt förlag. Sen ska jag givetvis gilla den och tycka att den är bra. Eftersom det är jag som ska stå upp för din bok och prata om den ska den ju tilltala mig personligen. Jag ger inte ut några böcker som jag inte tycker om och som jag inte tror är hjälpsamma för andra att läsa.

Hur lång tid tar det innan jag får svar på om du vill ge ut mitt manus?

Jag vågar inte säga något tidsspann alls. Ibland får du svar inom en vecka, ibland tar det sex månader. Det beror på hur många manus jag har att läsa och hur många projekt jag jobbar med just där och då. Jag vågar därför aldrig lämna några garantier på när jag kan återkomma.

Vad tjänar du på det?

I princip ingenting. De böcker som säljs via mina kanaler tar jag en viss procent av. Resten får du själv. Det innebär också att jag inte har jätte mycket tid och kraft att lägga på mina författare. Skulle samarbetet bli allt för krävande skulle jag behöva avbryta samarbetet.

Varför vill du ge ut andras böcker?

Först och främst för att det finns så många viktiga historier som behöver berättas. Jag brinner för att bryta tabun och att prata om det som är svårt. Sen tror jag att vi blir starkare tillsammans. Jag ser alla mina författare som en länk i en starkare kedja. Ju mer en författare pratar om, och säljer sin egen bok desto mer hjälper den också oss andra genom att förlaget uppmärksammas. Alla böcker som ges ut genom Nestor förlag binds samman genom att dom är terapuetiskt skrivna. Mina författare har skrivit sina böcker för att bearbeta händelser vilket gör att varje bok jag ger ut är ett ytterligare bevis på pennans starka kraft. Genom det skrivna ordet hjälper du på så vis inte bara dig själv, utan också andra <3


Veckoplan | 35

Veckoplan 35

Mitt reflektionsfönster med utsikt över Norrköpings tak.

Avklarat förra veckan:

Jag fick en beställd krönika inskickad. Jag fick även två böcker inskickade till tryck och lite mail besvarade. Annars har jag tagit det väldigt lungt. Jag har känt ett väldigt motstånd mot att “jobba” och istället för att pressa mig (som jag brukar göra) tänket jag helt enkelt “fuck it” och så lät jag bli. Istället för att jobba på som jag brukar tänkte jag testa att göra tvärtom. Kvällarna har därför bestått av bokläsning, kollat på tv:n och pratat i telefon med barnen. Jag har också suttit och lyssnat på podd och bara glott ut genom rumsfönstret. Något som aldrig hänt tidigare! På Torsdagen när jag hade fått in vanan att vara en rebell så skippade jag till och med min promenad. Heja mig, j a g k a n g ö r a i n g e n t i n g. (typ).

Veckans mål:

Denna vecka har jag som mål att göra likadant. Jag vill göra det som faller mig in. Det min kropp och mitt sinne känner för, ingenting annat. Blir det jobb så blir det jobb, men blir det motsatsen så är det också ok. Punkt.

Veckans fokus:

Ligger på mig själv. Att lyssna på vad JAG vill och inte vad jag tycker att jag SKA eller BORDE göra.

Veckans fundering:

Hur vet man vad man vill och vad man behöver? Jag har en sådan vana att bara köra på och inte lyssna in samtidigt som det typ är det enda jag gör. Reflekterar, lyssnar, reflekterar, lyssnar -kör. Jag skulle vilja hitta balansen i det där, för om man ska bara lyssna till vad man vill så kanske det blir ganska tråkigt i längden, eller? Då vill man väl typ ingenting, eller tvärtom, kanske allting. Hur ofta behöver ni bromsa och gasa er själva, och vilket av det behöver ni göra mest?

Veckans svårighet:

Att hålla kvar foten på bromsen.

Om tid finns:

Ska jag fortsätta att bara låta den gå.


Ditt liv i mina händer…

Bild:pixabay

Ditt liv i mina händer…

Ditt liv i mina händer.

Jag vill dig så väl.

Smärtan i dina ögon, har så många skäl.

Jag vill laga dig, klistra ihop dig fort.

Det spelar ingen roll vad du tidigare gjort.

Jag vill att du ska våga hoppa, backa och ta sats.

Jag vill hitta rätt pusselbitar, sätta dom på plats.

Jag plockar ihop dina skärvor, varsamt och ömt.

Jag bryr mig inte om ifall du gjort något dumt.

För jag ser dig. Barnet där inuti.

Personen som behöver växa, som längtar efter att bli fri.

Jag vill ge dig livet, att du ska ta det i din hand.

Samtidigt påminna dig om att det kommer fortsätta vara tung ibland.

Att verkligen leva kan vara svårt.

Jag önskar av hela mitt hjärta att det fortsättningsvis inte drabbar dig så hårt.

Ditt liv i mina händer.

Jag vill dig så väl.

Smärtan i dina ögon, har så många skäl.


Bildregn

Alltså Norrköping, i love you. Så vackert så jag tappar andan. Kreativiteten flödar i hela stan och jag kan inte gå många meter innan jag åter igen måste stanna och beundra något.Jag vet egentligen ingenting om staden (mer än att kriminalvårdens huvudkontor ligger där) vilket är anledningen till min resa.Tillbringade 6 veckor här (på grund av utbildning) för några år sedan, och nu blir det tre. Så jag vågar ge mig ut på längre och längre utflykter för varje gång, inte lika rädd för att gå vilse.Inte nog med att Norrköping har vackra byggnader och vacker natur. Stan kryllar också av restauranger och fikaställen.Jag önskar att jag hade fickan full med pengar och en större matsäck så hade jag garanterat besökt vartenda en.Jag ser mina tre veckor som lite av en retreat. Fin miljö, härlig mat och hela kvällarna för mig själv.Trots fantastiska “klasskamrater” är jag en ensamvarg. När dagen är klar går jag en promenad för att sedan stänga in mig själv. Man får passa på att ta tillvara på tystnaden när man blir bjuden på den.Så fantastisk och kreativ miljö. Blir glad ända in i själen!Ensamheten är verkligen som medicin. Jag hittar alltid nya insikter i tystnaden. Den senaste tiden har jag känt ett stort behov av att lyssna på mig själv och i ensamheten får jag verkligen lov att göra det. Min första tanke var wow vad mycket jobb jag kommer hinna med när jag slipper att tänka på andra, men sen kommer jag på mig själv med att vilja testa motsatsen, att bara vara, för att jag kan.


I dina händer

I dina händer

I dina händer

I dina händer bor trygghet, en trygghet jag inte kan finna någon annanstans.

I dina händer bor kärlek, en kärlek jag inte visste fanns.

I dina händer bor värme, en värme starkare än något jag tidigare känt.

I dina händer bor lyckan, du får mig att släppa allt som tidigare hänt.

I dina händer bor världen, en värld som bara är min.

I dina händer bor framtiden, där jag inget hellre vill än att vara din.

I dina händer får jag plats, fast att jag egentligen är för stor.

I dina händer…

ja det är där kärleken bor.