Tvära kast och känslostormar
Tvära kast och känslostormar
Oj, oj vilken vecka. Det har varit tvära kast och känslostormar. Eller ja, allting började egentligen i helgen när min man fick åka till sjukhuset lördag kväll -som blev till natt+ några dagar till. Det var ingen fara, jag visste ju det, men ändå.. Han hade njursten och fick den hjälp han behövde. Men jag däremot, oj, oj, oj. Har ingen aning vilken hjälp jag skulle behövt dock. Jag förstod liksom inte vad som hände med mig. Om det handlade om att min trygghet slogs omkull, eller om det var att någon högre makt möblerade om i mitt schema som ställde till det för mig. Eller kanske handlade det om saknad, eller tacksamhet, vem vet? Men jag kunde knappt se honom där i sjukhussängen utan att stor böla. Konstigt nog sprang ingen fram och tog hand om mig, ha, ha.
Dagarna innan hade jag vilat upp mig ordentligt i Norrköping. Verkligen vilat i att göra ingenting (eller ja, typ i alla fall). Ordet vila kanske också är att ta i men utmanat mig själv skulle man kunna säga. Jag har (vanligtvis) så hög disciplin att jag vill slå mig själv i ansiktet. Hur jobbig är man inte liksom! Men eftersom jag är en god människa och inte slåss (ens med mig själv) valde jag istället att låta bli att göra allting det där min hjärna sa till mig att göra och gav mig själv en high-five när jag inte gjorde något, (av stor vikt).
Att komma hem (åksjuk), lugn och harmonisk till en helg på akuten, nej det hade jag inte räknat med. Hoppas detta veckoslut går lugnare till. Önskar er en fin helg!
Augusti har bestått av introspektion kan man nog säga. Jag har ägnat mycket till till reflektion och till att lyssna inåt. Ska försöka hålla kvar i den rutinen när vardagen kommer igång. Försöker skapa en vana att meditera 10 minuter på morgonen och avsluta med en skrivstund för att dumpa ut det som är där inne och göra mig klar för dagen. Vi får se hur länge det håller med det funkar bra så länge jag håller igång det 🙂