Den viktiga vilan
Vi glömmer bort, prioriterar bort vilan. Trots att den är så viktigt. Att återhämta sig är ett aktivt val. Ett val du alltid har även om du säger att du inte har tid.
Att vila sin hjärna från intryck kan handla om att sluta ta med sig telefonen till toaletten, stänga av den där podcasten i öronen eller att inte lyfta upp telefonen i varje reklampaus.
Kommer du ihåg den där tiden då man åkte tåg/bil/buss och stirrade ut genom ett fönster istället för in i en telefon. Det finns något läkande i det och de där tysta pauserna är så mycket viktigare än du tror.
Fear of missing out.
Att inte sätta dig bland kollegorna i soffan, eller scrolla runt på mobilen på fikarasten gör inte att du missar något i ditt liv. Men att inte ta det där djupa andetaget, att inte se lövens färger genom fönstret, det är att missa något.
Tiden går så fort mumlar vi i kör. Ofta beror det på att vi glömmer bort att vara närvarande. Jag tror att många av oss har glömt bort att ha fingrarna i jorden och fötterna på marken. Vi är bortkopplade. Urladdade, och undrar vad som gick fel. Att inte känna vinden i ditt ansikte är att missa en dag, inte att glömma det där mailet du kan skicka i morgon.
Yin och yang.
En förut för mig betydelselös symbol av något jag aldrig riktigt förstod. Idag förstår jag, känner jag så mycket mer än vad jag tidigare gjort. Rörelse kräver stillhet, stillhet kräver rörelse. Har du arbetat med din kropp eller med ditt huvud idag? Vilken av dem behöver tränas och vilken av dem behöver vila?
Jag har blivit så mycket bättre på att lyssna på mig själv. På att prioritera yin när min hjärna är yang. Och att ge min kropp yang när min hjärna är yin.
Kanske är det först nu jag förstå världen, mig själv. Eller kanske är det först nu världen förstår mig?
Vi glömmer bort oss själva, andra glömmer bort dig. Du kommer aldrig stråla så länge du låter andra ta av din glöd. Så länge du prioriterar bort vilan, prioriterar du bort dig själv.