När brandlarmet går
Kroppen säger till mig denna veckan att jag gått för långt. Jag överträdde den där gränsen, igen. Fast att jag tycker att det enda jag gör är att backa, begränsa mig och backa igen. Jag lever med både staket och murar runt mig. Ändå kan den där utmattningen slinka in. För mig är det inte så svårt att begränsa stressen utifrån. Jag har inte längre svårt att säga nej, och jag har blivit duktigare på att sänka mina måsten, även om de finns kvar. Men det är sällan stressen utifrån som påverkar mig, det är den där inre som är så mycket svårare att hantera och lösa. Även om jag mått psykisk bra de senaste månaderna har kroppen sagt något annat. Käkarna är stenhårda och nacke och rygg gör ont.
Jag har mediterat, yogat, klappat på mig själv, men känslan har vägrat att släppa. Nu tjuter brandvarnaren för fullt i kroppen och jag är den första till att stanna upp och lyssna. Det är ett falsktlarm, men likväl en varningssignal. Jag viftar bort röken för att tysta ljudet och sätter i batteriet på nytt.
Men det känns i kroppen. Tröttheten. Den är där och jag vet om det.
Ett bakslag. Det är tillfälligt jag vet det. Men ändå ett tecken på att ta det lugnt och ta hand om sig själv. Inte nog med att känslan är jobbig att bära på. Jag blir ledsen på mig själv (och på min omgivning, som inte är anpassad efter mig). Hur mycket jag än försöker att bygga upp ett liv där jag inte skall behöva oroa mig för stress och utmattning kommer alltid yttre faktorer som jag inte kan påverka.
Livet fortsätter och jag får fortsätta att bromsa. Sänka krav och ta hand om både kropp och själ. Det är flera år sedan jag var sjuk men fortfarande får man smyga på tå runt sjukdomen. Tänka sig för och göra om och göra rätt. Nej, jag har inte blivit sjuk igen, men min kropp varnar mig, säger i från, och jag lyssnar.
Så vad gör man när brandvarnaren tjuter? Kanske man kan följa räddningstjänstens rekommendation rädda, varna, larma, släck även om det gäller bränder inom en själv?
Se först till att rädda dig själv, ta dig ur situationen du befinner dig i eller undersök om den är farlig/riskabel för dig. Dra sedan ner på takten och varna din omgivning, säg till att din varningssignal har lösts ut. Du (och din omgivning behöver ta den på allvar). Är det ett skarpt larm din kropp har gett i från sig så behöver du larma andra, din arbetsgivare, läkare osv. Du behöver dra i nödbromsen och din omgivning behöver hålla i dig. Sedan behöver du släcka alla små bränder inom dig. Kanske behöver du hjälp av andra, kanske klarar du det själv. Men har du tur och bromsar in i tid kommer du bara att behöva göra dom där två första. Där är jag nu, räddar mig själv, samt säger till andra att vänta, stanna, jag är trött.
Det var ett falsktlarm, jag vet det, men likväl en varningssignal. Jag viftar bort röken för att tysta ljudet och sätter i batteriet på nytt.