Dina sista andetag
Allting har ett slut.
Men det är svårt att förstå
hur något kan gå sönder
när det aldrig varit så.
Hur livet kan förändras
på ett litet ögonblick.
Som att packa ihop sin väska
”det var det här du fick”.
Och samtidigt så fantastiskt vackert
att ta sitt pick och pack och gå
när alla man älskar
är samlade omkring och vinkar hejdå.
Att få uppleva livet
är en sådan gåva.
För man kan aldrig en faktiskt tid på jorden
någon lova.
Och kanske är det därför som dom säger
att man ska uppskatta varje dag
av att bara vandra på jorden
vara glad.
Men livet är inte så enkelt,
det vet jag nu.
För mitt i allt det vackra.
Där ligger du.
Själen ryser
av obehag.
För jag vet att du kommer lämna mig
om ett tag.
Jag stänger din väska
och hoppas att du fått med dig allt.
Jag kommer sakna dig
i tusenfalt.
Jag har fyllt din väska med kärlek
men inser att jag kanske behöver den mer än du.
För det är jag som blir lämnad
som blir ensam nu.
Jag önskar dig en fridfull resa
och att du snart når hamn.
Och att du en dag tar emot mig
låter mig springa in i din famn.
Kall är din kropp
när jag håller din hand.
Det är slutet på din resa
snart går du i land.
Du pustar ut
i rummet finns bara du och jag
tillsammans
med dina sista andetag.