Manuset är i skrivande stund inskickat till korrekturläsare, yey. Häromdagen lånade jag 10 böcker om sociologiska teorier, jag letade efter ett bra slut på mitt manus och ville knyta ihop säcken. När jag sitter där omringad av arbete slår det mig att det jag behöver göra inte är att lägga till, utan tvärtom, sammanfatta eller klippa bort.
Ibland blir jag så trött på mig själv, jag är högt och lågt och tappar ständigt tråden. Är så glad att jag trots allt brukar komma på mig själv när jag är någon annanstans så att jag relativt snabbt kan hitta tillbaka.
Men det där slutet har verkligen skavt i mig, det är inget som går att krysta fram, det måste ligga rätt i magen. Jag blev stressad över att semestern inte skulle kännas som en semester då jag skulle behöva tvinga fram de där sista orden, och jag visste att det också skulle innebära att jag inte skulle vara så närvarande som önskat.
Men plötsligt händer det, jag raderar, raderar och raderar och plötsligt trillar de där sista orden fram. Njutning. Kan semestern börja bättre?
Nu är manus iväg skickar på korrektur, jag kan slappna av och bara njuta. När det kommer tillbaka ska det skickas iväg till två forskare jag varit i kontakt med som jag hoppas ska gilla den såpass att de vill skriva en blurb och förord.
*Håll tummarna*
Önskar er en fin helg!
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar