Förra veckan var jag och föreläste för Frälsningsarmen i Trollhättan. Jag är lite kluven till det där med föreläsningar då det ofta är jätte givande men samtidigt tar mycket energi. Jag har svårt att känna av balansen, tar det mer än det ger? Men vid detta tillfälle var det i vilket fall mer givande än tagande. Jag hade en nyfiken och fantastisk publik så det blev även givande samtal efter föreläsningen. Största bonusen vid detta tillfälle var att min dotter var med. Och kors i taket, hon satt och lyssnade på hela föreläsningen utan att ta upp sin telefon eller se uttråkad ut. Det var det bästa betyget jag kunde få!
I ett eftersnack när jag diskuterade med publiken fick jag frågan om hur det är att vara mamma med psykisk ohälsa och jag pratade om att vara operfekt, att vi alla gör fel och hur de flesta förmodligen strävar efter att ”bli bättre än sin egen mamma”. Men där sade min dotter emot högt. ”Nej, mamma. Jag vill vara precis som du”. Det var väl precis vad jag behövde höra då jag slåss mycket med skuldkänslor just nu. Jag älskar verkligen mitt företag och allt som har med företagandet att göra. Men än mer älskar jag ju så klart mina barn. Och varje minut jag lägger på mitt företag är minuter i från mina barn och det känns lite tufft just nu. Jag arbetar ju redan heltid….väljer man en sak väljer man också bort något annat.
Det här var i vilket fall en av de bästa arbetskvällarna på länge. Blir ju ett plus i kanten när dottern kan vara med på jobbet och jag får dela det bästa av två världar. Att vara förälder är att leva med ständiga skuldkänslor. Att alltid vilja ge dom både bättre och mer. Men jag är så tacksam över att ha en fantastisk klok dotter att kunna diskutera detta med, att man som förälder aldrig når hela vägen fram. Men att det också kan vara ok.
Som avslutning på en bra kväll fick jag självklart en fin present också. Den bästa presenten för en trogen tedrickare <3