För lite mer än ett år sedan arbetade Isabel som är en 38-årig 4-barnsmamma heltid som sjuksköterska inom palliativ hemsjukvård och tränade kampsport 5 ggr/v. Hon beskriver som många andra att allt hon gjorde, gjorde hon helhjärtat och att det gick i 180. I dag är hon sjukskriven på heltid för utmattningssyndrom.
Som person beskriver hon att hon alltid ställt höga krav på sig själv. Hon har varit väldigt omtänksam, prioriterat och tänkt mer på andra än på sig själv, haft svårt att säga nej och att be om hjälp. Hon uppger att hon haft en väldigt dålig självbild, att hon inte värdesatt sig själv eller haft någon självrespekt. Hon har känt sig otillräcklig och sämre än andra och därför haft svårt för att ta plats. Idag vill hon dela med sig av sina erfarenheter av utmattningssyndrom och jag är säker att det finns ett och annat ni kommer att känna igen er i. Det gör i alla fall jag, och jag inser också när jag läser Isabels text att jag har en stor del i min tillfriskningsprocess kvar. Isabels blogg hittar du här.
Vad ledde fram till min utmattning?
Balansen mellan kraven och mina resurser gick inte ihop. Jag jobbade heltid, hade gått igenom en skilsmässa, mådde psykiskt och fysiskt dåligt. Tog hand om barnen, läste läxor, tränade, handlade, lagade mat, städade, tvätta, diskade, tog hand om hus, bil och hem.
Min kropp signalerade att det var dags att slå ner på tempot. Jag fick högt blodtryck, dålig koncentration, dåligt minne, tappade enkla ord och hade svårt att tänka klart.
Var alltid rosig om kinderna, var så stressad och uppvarvad men gjorde inget åt saken. Jag sov över natten och var redo att ta mig an nästa dag och så rullade det på. Jag hade inte förmågan att lyssna på min kropp. Huvudet sa en sak och kroppen en annan. Jag lyssnade på huvudet. Bit ihop och kör på.
Hur såg det ut när jag var som mest akut sjuk?
Jag insjuknade i augusti 2015 i migrän. Veckorna gick och migränen släppte inte, jag hade en konstant fruktansvärd huvudvärk och synförändringar. Jag var ljud-, ljus- och luktkänslig, blundade för att slippa ta in vanligt ljus inomhus, kunde inte läsa, bokstäverna flöt ihop.
Jag kunde inte ta in någonting, hade jättedåligt minne, kunde inte återberätta vad barnen just sagt. Orkade inte prata i onödan, ville bara vara tyst och ha det tyst omkring mig. Alla intryck tog kraft och energi av mig.
Jag hade inga fysiska krafter kvar, ville bara sova. Vilket jag gjorde, vecka efter vecka vilade jag och lät huvudet och ögonen styra mig i min aktivitetsnivå, som var att äta, sova, vila.
Efter 3 månader klingade den konstanta huvudvärken och synförändringarna av. Jag kunde då läsa text igen men inte ta in innehållet. Hur sakta och tydligt jag än formulerade orden för mig själv, så kunde jag inte återberätta det jag just läst.
Jag hade en handfull energi och när den var slut så var den slut, det räckte inte att gå undan och vila en timme. Jag fick lägga mig för natten och sova till dagen därpå och fick då ofta mer huvudvärk än dagen innan.
Vändpunkten/Lärdomar?
I takt med att huvudvärken började klinga av började jag gå på Stressmottagningens rehabiliteringsprogram. Under 8 veckor gick jag i gruppterapi och därefter 8 veckor i fysioterapi. De behandlade helheten, tog hand om både kropp och själ.
- Jag lärde mig att lyssna inåt.
Genom att lyssna inåt lärde jag mig vad som är viktigt för mig, vad jag värdesätter och prioriterar på olika plan i livet, familj, jobb, hälsa, sociala relationer. Jag skrev ner hur mina prioriteringar hade sett ut hittills, planerade om och frigjorde mer tid åt det som var viktigt för mig. Jag vill vara närvarande, ta väl hand om min familj, mina vänner, träna jobba och må bra.
- Jag lärde mig att lyssna på min kropps signaler.
Med hjälp av olika mindfulness-övningar lärde jag mig att uppfatta, känna av och lyssna på min kropps signaler. För mig var den största vinningen med övningarna att jag blev närvarande i nuet. Jag märkte att jag tog in det barnen sa på ett helt annat sätt, det blev lugnare i huvudet, tankarna for inte längre hit och dit. Jag lyssnade bättre och ställde relevanta frågor. Det kändes som att alla minna sinnen blev intonade, som när man ställer in skärpan på tv:n.
- Ta det lugnt och vila, tillåta mig själv att sitta stilla.
Jag kom fram till vad som låg bakom min oförmåga att sitta still. Tidigare ville jag hela tiden känna att jag uträttade något, annars dög jag inte. Jag ”skulle bara” ta hand om disken, tvätten, plocka, fixa, städa, innan jag tillät mig själv att sitta still, men jag kom aldrig dit. Att vila är någonting jag måste göra i dagsläget för att må bra. Jag har ”randiga dagar”, varvar vila efter en ”aktivitet”. Diska eller ta ut en tvätt följs av en kopp te i soffan. Vila för mig nu kan var att sitta i lugn och ro i tystnad iaktta naturen, lyssna på en ljudbok eller musik, se en film, meditera, få massage, gå på restorativ yoga.
- Jag lärde mig att prioritera och göra en sak i taget.
Jag förstod att jag inte behövde göra allt samtidigt. Att det alltid skulle komma nya saker som skulle göras, sysslorna skulle aldrig ta slut. Jag lärde mig att be om hjälp, det var inte ett tecken på svaghet, utan snarare ett tecken på mod och acceptans. Tidigare hade jag alltid haft många bollar i luften, haft svårt att säga nej, skulle vara duktig och klara av allt själv.
Livet idag- skillnad före/efter?
Eftersom jag inte är helt frisk än så styr min kropps signaler min aktivitetsnivå.
Jag lever efter mina inre värderingar.
Jag har tagit reda på vad jag vill med mitt liv, lärt känna mig själv. Jag vet vad jag tycker om att göra och vad som ger och tar min energi. Tidigare hade jag höga krav på mig själv, skulle klara allt. Tänkte mer på andras välmående än mitt eget.
Idag känner jag efter och lyssnar på min kropps signaler.
Innan hade jag inte förmågan att stanna upp och känna efter, huvudet sa en sak och kroppen en annan. Det fanns ingen koppling där emellan. Jag bara körde på.
Jag kan ta det lugnt, tillåta mig själv att sitta stilla.
Tidigare hade jag väldigt sällan ro i kroppen att bara sitta ner. Behövde vara ”duktig”, det fanns alltid något jag kunde göra, diska, tvätta, dammsuga, plocka, handla, fixa.
Jag kan prioritera och göra en sak i taget.
Tidigare hade jag många bollar i luften, kunde inte säga nej.
På det stora hela så är mitt liv lugnare och mer harmoniskt idag.
Jag gör någon mindfulness-övning varje dag, jag går på yoga ett par gånger i veckan, umgås med min familj och vänner i den mån jag orkar med.
Jag har lärt mig att jag mår så mycket bättre i kropp och själ när jag lyssnar inåt och tar det lugnt. Men den inre harmonin är en färskvara som kräver daglig träning för att upprätthålla.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar