Oj, oj, oj, mitt hår och jag. Vilka bråk vi har haft. Är glad att den ens sitter kvar på huvudet. Vi har nu slutit fred, eller det gjorde vi för ganska många år sedan. Och jag har sedan dess försökt att gottgöra allt ont jag gjort det men det är som att det inte riktigt vill förlåta mig.
Håret går ju inte riktigt att styra över. Det kan se olika ut från dag till dag. Kanske därför vi inte riktigt kan bli kompisar. Jag är ju känd för att vara en person som vill ha kontroll, medan mitt hår ständigt ropar; mig styr du inte, och då gör man väl det man kan för att ta kontrollen.
Under hela min uppväxt arbetade jag med att dölja lockarna. På den tiden fanns ingen plattång (eller åtminstone ägde jag ingen) så jag använde olika hårband för att försöka göra det rakt. Jag prövade även en rakpermanent till ingen nytta. Håret blev till svinto. Jag minns ett tillfälle jag gick till frisören och skulle klippa mig och frisören blev hellycklig över mitt hår och blåste upp det så att jag fick värsta volymen och lockarna. Det var det värsta jag sett! Jag gick där ifrån med tårar i ögonen och men för livet. Tog flera år innan jag satte min fot hos en frisör igen.
Idag vet jag faktiskt inte vad det var jag avskydde med lockarna. Kanske var det mest att ingen annan hade dem. Minns inte en enda person på hela skolan mer än mig som gick runt med guldlockigt hår.
Och det där med hårfärg sen. Jag färgade håret första gången när jag var 12 år så helt ärligt vet jag knappt vad jag själv har för färg längre. Men när jag ser tillbaka så är jag allt från blond till rödblond. Och så mycket som man färgat, blekt och slitit i den där stackars hårmanen. Är nästan förvånansvärt att den är i såpass gott skick ändå.
Det där med lockar är svårt. För man vet inte hur de ser ut från en dag till en annan. Om det kommer vara vågigt, lockar eller korkskruvar. Ibland blir det en sak på ena sidan av huvudet och något annat på den andra. Magiskt skulle man kunna säga om man vill hitta ett positivt ord.
Det där med frisyrer är ju en annan sak man aldrig fått vara med om här i livet. Kanske var det det som störde mig i mina ungdomsår. Vet att det var inne med ”Jennifer Aniston frisyr”. Man kunde även välja om man ville ha lugg, v-ringat eller u-ringat hår. Ja, om man var rakhårig då. Inte jag inte. För mitt hår ser alltid likadant ut, oavsett vad man gör med det.
I många år klippte jag det hemma själv, eller lät kompisar klippa det. Varför betala 600 spänn när det inte syns någon skillnad. Men ibland när jag kände mig modig kunde jag gå in till en frisör och säga gör vad du vill, du får fria händer. Det var så spännande att det liksom bubblade i magen, men jag kom alltid ut precis likadan. Förutom att jag var full av besvikelse då. Det är väl det enda frisörerna gett mig, och mindre pengar på kontot så klar. Men det är klart att man ska hjälpa till och bidra till deras försörjning 🙂
Jag har alltid bytt frisörer, aldrig hittat den rätta. Tills jag förra veckan besökte en frisör som sade att jag inte behövde klippa mig. (Det kunde jag ju hålla med om så vi blev vänner direkt 😉 ) Hon gjorde ingen mer skillnad än de andra jag träffat så vitt jag kan se, utseende mässigt, men sade att mitt hår var sådant, och att det alltid kommer att kännas slitet, just för att det är lockigt. Men att det skulle räcka med en klippning per år. Det ingav förtroende och stämde ganska mycket överens med vad jag själv upplevde. Det handlar mer om hårsmycken och frisyrer på dig, sade hon, och att hitta rätt produkter. Så det är mitt livsmål nu. Rätt produkter.
Från och med nu ska jag och mitt hår bli bästisar, även om jag tycker att jag behandlat det relativt bra de senaste åren. Men det ska bli än bättre. Så efter en jävlansmassa googlande har jag och mitt hår beslutat oss för att börja med balsammetoden. Det vill säga att utesluta schampo som torkar ut håret. Så nu börjar ett frenetiskt letande efter rätt produkter.
Alltså jag känner ju mig själv såpass väl nu för tiden att jag är medveten om att jag ofta går ”all in” i något för att sedan tappa greppet helt. Men jag hoppas verkligen att detta är något som kan funka och som jag inte tappar hoppet om. Jag läser om personer som hållit på i flera år med en fantastisk hårman till följd. Jag håller tummarna för att jag också kan bli en av dem. För mitt hårs skull.
Jag ska också jobba för att hitta andra uppsättningar och undvika hårsnodd. Hår svårt kan det va?!? Men med mitt tålamod och bristande intresse finns en viss risk att det rinner ut i sanden.
Japp då vet ni vad jag kommer att fokusera på ett tag framöver, så ser ni mig i flottigt och illaluktande hår. Räds inte. Det är väl en del av utmaningen I guess, så länge den varar.
