Ja vi kan absolut inte klaga på maj månad. Sommaren kom med en supersmäll. Ändå kanske det är det vi gör (klagar), jävlar vilken värme liksom. Jag har försökt att vara utomhus så mycket som möjligt, man vågar liksom inte lita på att värmen och ljuset är där även nästa dag. Man måste liksom passa på…
Det innebär att hemmet blir stökigt, tvätthögen växer och disken likaså. Även om man tar stunder och försöker städa upp så gör ljusets sken att allt ser skitigt ut (så man kan lika gärna låta bli [wp-svg-icons icon=”wink” wrap=”i”]).
Så vad har hänt i maj? Inte mycket skulle jag säga, jag har tagit det otroligt lugnt, knappt gjort någonting. Elisabets bok ”När ett barn dör” sändes till tryckeriet och vi väntar med spänning på att få se den. Är sååå spännande och kul! Eftersom jag själv inte är uppe i något projekt pågar en tennismatch med tankar i mitt inre (kanske det som gör mig så trött). Dom kastar sig hit och dit, fram och tillbaka och jag vet inte vilken boll jag ska fånga.
Jag har blivit med mentor vilken känts fantastiskt. Vi ska ha ett telefonsamtal i veckan på ca 30 minuter där hon ger mig uppgifter och styr mig rätt. När vi pratades vi första gången gav hon mig två uppgifter och jag frågade genast efter mer, men sen då, vad gör jag sen, ge mig mer, bönade jag. Nej, det tar vi nästa vecka, sade hon bestämt. Precis vad jag behöver, någon som sätter mig på plats och inte låter mig springa för fort.
Jag välkomnar juni med öppna armar. Jag hoppas tröttheten ger med sig, att ljuset och värmen tillsammans läker min kropp. I juni finns inga måsten. Jag fortsätter min lugna lunk och hoppas att energin och motivationen kommer att hitta mig, för jag kommer att sluta leta efter den <3
Maj:s finaste stunder:
- alla sekunder i solen
- dom extra lediga dagarna man tilldelades
- alla blomdofter
- promenaderna, känns verkligen som min medicin
- lunchpromenader med en arbetskamrat
- att hitta min älskade hund efter att han sprungit bort <3
- promenader med barnen som skapar många fina samtal
- en cykeltur med dottern