Det bästa med helgen är att det är just helg, och tvärtemot vardagen så vill jag att helgen ska gå i lugnets tecken. Allting ska liksom gå i ett långsammare tempo. Helst vill jag inte att det ska hända mycket alls. Jag njuter av att bara få vara hemma och städa upp efter veckan som gått. Ta hand om disk och tvätt utan att känna att dyngnets sista timmar hänger över en.
Njutningsfulla sysslor
Min helg brukar starta vid 6-7 tiden på morgonen, idag var jag uppe innan barnen. Jag släpper ut hundarna, gör frukost och sätter mig och äter framför datorn. Sen sitter jag och jobbar fram till nio tiden när min man vaknar och först då börjar dagen. Innan det vill jag helst inte bli störd, den stunden ska liksom bara vara min. (Nu är det ju oftast inte så då jag brukar ha en unge i varje öra som står och gnäller och tjatar på mig). Men jag hoppas att den tiden så småningom ska bli min.
Jag älskar morgonen och har alltid varit morgonmänniska. Men jag vill ha den i lugn och ro, det ska bara vara jag och tystnaden. Det har jag i för sig inte fått uppleva på nio år nu men jag försöker intala mig själv att det här är en fas som snart är över njuta av de sekunder som de faktiskt är tysta (japp det finns några få sånna).
Jag försöker liksom katten hitta ett ställe där jag kan dra mig undan och få lugn och ro.
Helgens bästa har i alla fall varit en hundpromenad i solen och de njutningsfulla minuterna man hinner fånga i soffan med en kopp te.
