Psykisk ohälsa har många olika ansikten och jag vill förkasta stereotypen om de busiga pojkarna med ADHD. Jag tror nämligen att det bara är en del av bilden, den bilden som syns och hörs mest. Vi behöver öppna ögonen och se ADHD:s olika ansikten. Jag tror att de som klarar sig längst utan att falla ur ramen är de högpresterande med ADHD, och visst de kanske inte behöver samma hjälp och stöd som de som lider av en större problematik. Men likväl bär de på ett lidande!
Jag har många gånger blivit ifrågasatt av andra med ADHD. ”Lätt för dig att säga som alltid klarat skolan och haft jobb.” Men jag tycker inte att vi ska jämföra våra svårigheter med varandra. Visst jag har lyckats prestera och kanske inte har lika lågt självförtroende när det kommer till jobb och skolarbeten. Men jag har ändå en hjärna som ALDRIG låter mig vila, jag har djupa svackor och en ständig ångest. Det som finns inuti dig, känner också jag i mig. Jag har en tornado i min kropp, som rör runt och stökar till på insidan. Men hos mig, syns den inte utanpå…
HÄR är en artikel i expressen om ämnet, och här är en föreläsning jag verkligen rekommenderar och som jag känner igen mig jätte mycket i.