Jag tänker på dig ibland fast att jag försöker låta bli.
Jag säger till mig själv att det inte är mitt ansvar att göra dig fri.
Jag saknar dig ibland, fast att det har gått år.
Kan fortfarande minnas ditt skratt, som om det vore igår.
Jag tänker på hur vårt liv kunde ha varit eller hur det fortfarande kan bli.
Ändå fortsätter framtiden, utan dig där i.
I många år var min största rädsla att du skulle dö.
Nu är min största fasa att inte få säga adjö.
Att inte få möta dina ögon igen, aldrig mer höra din röst.
Att du själv valt det livet är ingen tröst.
Du vet det förmodligen inte, men jag tänker på dig än.
Kan aldrig sluta hoppas, att du en dag kommer hem.
Min dörr står alltid öppen, nyckeln har du kvar.
Du är välkommen tillbaka, den du en gång var.