Vi har haft flera år tillsammans du och jag och jag måste erkänna att jag visste att du skulle lämna mig någon dag, men inte trodde jag att det skulle bli så snart. När det väl sker så gör det det i en väldig fart. Du har blivit långsammare, och tappat din forna glans, men ändå trodde jag att du skulle hitta tillbaka någonstans.
Du hostar och du hackar och jag försöker att ta hand om dig, men du visar ingen förbättring, nästan som om du skriker ”lämna mig”. Kanske är det för att du var min ”första” att det är det som gör det så speciellt. Att jag inte vill att du ska somna så jag försöker att väcka dig snällt.
Förbi är tiden, då vi hade det bra. Men tänk vad mycket vi gjort, fram till idag. Utbildningar och böcker, föreläsningar och hemsidor, du har hängt med mig från stad till stad. Att du funnit dig i allt jag skapat genom åren gör mig fantastiskt glad.
Det är dags att byta ut dig. Vi har kommit till platsen där vi måste säga hejdå. Det kanske är överdrivet att säga att det skär i mitt hjärta, (men plånboken säger så). Så adjö min trotjänare, min MacBook air. Jag hoppas att du inte förbannar mig för att du inte fick en repair.
Vi ses i himlen där träffas vi igen. För trots att du nu lämnar mig, har du varit en trogen vän. Ja du blir ersatt, av en mer rosa gestalt. Men kom ihåg att du alltid kommer vara den första, och det slår ju allt ❤️