När jag skriver det här är det söndag. Jag har varit hemma hela veckan med en helt vanligt förkylning så i morgon (eller ja, idag blir det ju för dig som läser) väntar jobb igen. Det var barnen som började snora och lämnade snällt över lite baciller till mig. Mannen är den enda i huset som har klarat sig. Konstigt, han som brukar klaga på sitt immunförsvar. Själv har jag drabbats av en ”vanlig” förkylning två gånger denna hösten. Sjukt egentligen, i normala fall hade man inte hållit någon räkning. Förmodligen hade jag inte ens varit sjuk utan pinat iväg till jobbet ändå.
Idag (eller igår för er som läser nu då) ska vi julbaka lite och sedan kanske få till ett träningspass med hela familjen. Igår kväll kom jag och mannen raskt fram till att det får bli ett inköp av träningsgrejer till familjen. Jag är så fasligt trött på att vara trött och på att ha ont. En förändring måste ske och den sker idag (hoppas jag).
Sjukveckan har gått sjukt fort. Men jag behövde verkligen den vilan. Känns som en liten lättnad i kroppen. Kanske för att min utbildning tog slut helgen innan och allt det där är över eller att jag bara hann landa helt enkelt. Nu väntar en arbetsvecka sedan har jag tre veckors semester. Ska bli såååå skönt. Jag har inga större planer för veckorna. Vi ska få hem en kattunge så tid kommer att spenderas hemma med den, sen hoppas jag kunna påbörja renoveringen av mitt terapihus.
Usch livet har legat som en tungt täcke över en det senaste. Inte för att jag har en endaste dålig sak i mitt liv, tvärtom, kanske därför det där tunga täcket gör mig irriterad. Finns liksom ingen anledning till att ha det över mig. Har så himla mycket kul framför mig liksom. Jag har känt mig omotiverad till det mesta det senaste och har även haft svårt att skriva och finna ord. Jag vet inte om det märks på blogginläggen men det känns. Gör liksom ont att krysta ur sig något varje gång.
Man hamnar alltid i sådana här bloggsvackor varje år. Jag vet det. Och i slutet av året brukar jag alltid försöka summera för mig själv vad som varit bra, vad som varit dåligt och vad jag vill skriva mer eller mindre om. Så på mina lediga dagar ska jag försöka samla ihop mig själv igen. Hitta ny energi. Eller det borde jag börja med redan idag, eller kanske imorgon, fast allra helst igår.
Det blir ett himla svamlande och jag känner bara för att radera allt. Börja om från början igen. Men jag vet att orden kommer ha lika svårt att hitta sin plats även då. Men äh, jag bestämmer mig för att släppa taget, trycka på knappen och bara låta det gå.
