Jakten på självkänsla


Jakten på självkänsla

Jakten på självkänsla

Det händer framför mina ögon, precis just nu.

Sonen tappar sitt självförtroende, sin självkänsla, utan att jag kan göra någonting åt det. Jag försöker rädda situationen, fånga det som ramlar ur honom. Jag kupar mina händer och kastar mig fram innan den trillar i golvet.

Innan livet går i kras.

Men även om jag fångar den, håller den varsamt i min hand. Så tar han inte emot den i sin.

Jag har sett det här fenomenet förut. Haft det framför mig varje dag (har till och med skrivit en bok om det) och på något sätt trodde jag att min värld skulle vara skyddad för att JAG vet, JAG kan.

Men min erfarenhet, min kunskap, går inte att föra över till min son.

Jag ser hur han lägger alla sina små små misslyckanden på hög. Till och med dom där små som ingen annan räknar. Han bygger ett berg av tårar i sin mage, och varje gång någon bekräftar hans misslyckande, glömska eller försening lägger han dit lite till.

Jag som alltid gett dubbelt så mycket kärlek ser helt plötsligt att inte ens kärleken räcker till. Berget av misslyckanden överstiger alla mina kramar, varma blickar och mjuka ord. Hur mycket jag än försöker vräka på växer det andra berget i en snabbare fart.

Det kan handla om elaka ord från en kompis, röda streck på provet eller ett ögonkast från fröken som betyder ”SITT STILL”. Det kan vara djupa suckar, känslan av att vara annorlunda, inte hänga med, de ständiga påminnelserna eller känslan som kommer när mjölkpaketet ramlar i golvet för tredje gången den dagen.

Ibland skrattar jag.

För att jag känner igen mig, för att ta bort allvaret i situationen, för att visa att allt det där egentligen inte spelar någon roll. Men han ler inte och jag ser med ens att poängen inte gick hem.

Att jag förlorade matchen, igen.

Jag slåss mot glömska, hyperaktivitet, dålig koordination, dyslexi och allt annat som skaver i livet. Jag inser att jag inte kan vinna kampen hur mycket jag än försöker. Att motståndet är för stort.

Även om jag aldrig kan överrösta hans egna (och andras) elaka röst hoppas jag att han vet att jag finns där, att kärleken från mitt håll aldrig sinar oavsett hur stort berg han bygger upp.

För älskade son jag ser dig, jag ser dig bakom murar, genom galler och bakom berg av besvikelser. Jag håller din självkänsla i mina kupade händer, varsamt, tryggt, och när du slutar att leta efter den någon annanstans så kommer du att hitta den där du lämnade den.

Hos mig.

 

Min bok, ”Jakten på självkänsla” finner du på bokus, adlibris eller i min webshop.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.