Jag måste tipsa er om Mia Skäringers program Kroppshets som ni finner på svt play (du hittar det här). Som jag berättat om tidigare har jag haft ätstörningar sedan 12-års ålder och även om jag idag skulle anses frisk lever tankarna kvar och känns ibland inte friskare än vad dom var för 20 år sedan. För mig är alla sånna här program så viktiga och värdefulla! Jag tänker att samtalet är viktigt för alla barn och ungdomar idag, men jag tänker framför allt på mina egna barn. Jag är så rädd att föra min dåliga självbild vidare….
Jag är fortfarande noga med vad jag äter och att jag rör mig, men jag vill aldrig, aldrig på ett hetsigt eller negativt sätt banta.
För mig är det viktigt att visa mina barn att jag är nöjd med min kropp och att jag uppskattar den, och även om jag inte älskar den lika mycket som jag borde skulle det aldrig falla mig in att säga det högt. För mig är det viktigt att prata om kroppens funktion, att den är frisk, och inte hur den ser ut.
Förutom ett starkt självhat och taskig självkänsla så har min ätstörning berott på ångest.
Det var för mig ett sätt att känna att jag hade kontroll. En annan anledning till min kroppsfixering var att jag hade en vuxen i min närhet som var noga att tala om för mig att jag var tjock och inte dög. Det finns ofta flera anledningar till att man blir sjuk, och pratar man inte om det man tänker och känner ger man de negativa tankarna utrymme att växa.
Jag förstår att mina barn inte alltid kommer att vara nöjda med sig själva, det är en del av att vara människa, men jag vill alltid att vi ska kunna prata om det på ett naturligt sätt.
Det känns skrämmande när man tänker att var tredje sjuåring vill bli smalare och att 80% av alla 15 åringar vill gå ner i vikt. Men det är vår sanning just nu och något vi behöver prata om och hantera, och inte tiga till tystnad.
Och där kommer vi vuxna in i bilden, vi måste vara förebilder, lära oss att älska oss själv. Om inte för vår egen skull så för våra barns.
Vi borde hylla våra kroppar istället för att häckla dem!
Vi har bara ett liv, att lägga det på att hata och slå på sig själv är idiotiskt. Vi borde tacka kroppen istället för att misshandla den. Skit i att älska din kropp om du inte tror att du kan det, men försök att få din kropp att älska dig. Behandla den som den förtjänar och inte som du anser att den förtjänar. För förmodligen har du helt fel <3