Jag vet att många har svårt för att säga nej. Vi undviker hellre att svara, eller kommer med någon dålig ursäkt. Man vill inte göra den andra personen ledsen, men gör det, kanske till och med utan att veta om det, igen och igen och igen. Att förhala ett svar, eller att inte svara alls, är faktiskt elakare än att vara ärlig. Min dotter hade en kompis som hörde av sig i veckan och frågade om de skulle leka, min dotter svarade ja. Kompisen sade att hon var på väg till henne och sedan blev det knäpptyst. Dottern satt och väntade och väntade och väntade. Fick inga svar på sina meddelanden som hon skickade. Eftersom liknande situation har uppstått tidigare vet vi om att personen är ”opålitlig” och att något annat förmodligen dök upp, och att hon valde det istället. Inte för att vara elak, utan mer för att hon inte vågade ”bryta sitt löfte” om lek. När det var precis det hon nu gjorde.
Jag minns att det var vanligt när man var barn. Och det är ju inte det minsta konstigt, för där och då övar vi oss på färdigheten att säga nej inför att vi ska bli vuxna. Men tyvärr finns det ju vuxna som beter sig precis likadant. Som undviker att ge ett svar, istället för att bara vara ärlig. För visst känner du också någon person du inte kan lita på, som säger en sak men som gör en annan. Som ofta kanske lovar, men sedan inte ställer upp. Jag är den första att erkänna att jag varit sådan tidigare, jag ville inte säga nej, såra någon, och kanske bjöd på en nödlögn eller två för att rädda mig ur situationen.
Men så funderade jag på vem jag ville vara, och hur jag uppfattade sådana personer och bestämde mig för att så där vill jag ju inte uppfattas. Jag vill att personen ska veta att jag säger ja för att jag på riktigt vill och nej för att jag har en anledningen till det. Jag vill visa personer att jag inte tänker gå över mina egna gränser, och att jag inte heller vill att de ska överträda deras. För jag vill ju inte att någon ska umgås eller hitta på något med mig för att ”ställa upp”, ”vara en snäll vän”. Nej, jag vill ju att de ska göra det för att de tycker att det ska bli lika kul som jag.
Så dotterns situation gav mig en tankeställare, eller kanske snarare en påminnelse om att när man ibland vill vara snäll faktiskt bara är feg, man är varken snäll mot den andra personen eller sig själv. Utan tvärtom elak, när det egentligen är det sista man vill. Vi behöver påminna oss om att nej inte är ett negativt eller elakt svar, utan att det tvärtom kan vara öppet och ärligt. Fundera en stund, vad är din relation till nej. Vem i din omgivning har svårt för att säga nej. Bestäm dig sedan på att öva på att vara ärlig mot andra, eller framförallt mot dig själv. Starta idag och se hur det känns. Klara färdiga gå!