I helgen hade vi kalas för 10-åringen som egentligen fyller nu i veckan. Men man får ju passa på att kalasa när det infaller röda dagar och alla är lediga. Känns så overkligt att se sina barn växa upp, han som en gång bodde i min kropp har en egen snart fullvuxen sådan.
Med gästerna kom också solen så vi lät dörren stå öppen. Både gäster och sol var välkomna in.
Är det födelsedag så är det. Inte varje år man fyller tvåsiffrigt. Det är ett stort steg från 9 till 10. Så det fick uppmärksammas med både ballonger och vimplar. Det är liksom inte bara att åldern som går upp ett steg. Snart är hann också ikapp mig i skostorlek. Känns så märkligt att snart ha en pojke i huset som är större än en själv.
Festfint!
När man fyller får man själv bestämma vad som ska serveras på bordet. Det fick bli en helt ny variant av tårta. Kladdkaka, med kladdkaka. Japp, två kladdkakor på varandra med lite fluff emellan. Smakade precis som det låter. Gott.
Skönsång blev det också. Vet dock inte hur skön den var…
…men nöjd blev pojken i alla fall. Och det är ju det viktigaste <3
