På ett sätt var det lättare när barnen var små. När dom somnade var tiden min egen och jag bestämde själv vad jag skulle göra av den. Jag ägnade då kvällarna åt att skriva eller kläcka nya idéer. Men helt plötslig förändrades allting. Barnen är nu vakna lika länge som jag och är alltid runt omkring mig (vilket jag på ett sätt älskar), men samtidigt betyder att jag har 0 tid för mig själv. Visst jag jobbar ofta ändå, men det är svårt när man ständigt blir avbruten med deras frågor eller historier, för jag vill vara närvarande och lyssna, men när jag gör det tappar jag ständigt bort mig. Ett mail eller ett blogginlägg som normalt skulle ta 30 minuter att skriva kan plötsligt ta en timme när det kommer massa samtal emellan.
Jag känner mig splittrad, pusselbitarna passar inte längre ihop. Allting har bytt plats och jag får fundera ut en ny lösning. Livet förändras och kommer alltid göra det, det svåra är att sätta bitarna på plats utan att kapa dess kanter. Ens rutiner är aldrig att ta för givet känner jag nu.
När barnen var små var företaget min livlina, det enda som gav mig energi och kändes riktigt riktigt roligt. Det var inte svårt att prioritera företaget. Så fort jag fick en ledig stund gick den dit. Men nu när barnen är större är det också så mycket mer givande att umgås med dem. Det kanske låter hemskt att säga så men idag ger de mer energi än de tar. Under småbarnåren kände jag tyvärr motsatsen. Så arbetstimmarna minskar och tiden med barnen ökar. Att prioritera och strukturera blir nu viktigare än någonsin. Det blir liksom en ombyggnation av hela mitt liv på något sätt, i alla fall på insidan, fasaden är samma som förut.
Är det någon som har tips på hur man kan strukturera upp livet mellan heltidsarbete, familjeliv + företag så tar jag gärna emot tips. Ska man göra någon timma varje dag. Lägga 2 kvällar i veckan, en hel helgdag…. Jag har inte längre någon aning.
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar