Förra månaden skrev jag att jag hoppades att alla känslor skulle falla på plats under september. Det kan man ju skratta åt nu i efterhand. De föll inte alls på plats, de föll isär.
Jag är en person som avskyr otrygghet, som inte står ut med att vänta, och som helst vill ha alla svar innan jag ens ställt frågan. Hela augusti och september har bestått av psykiska prövningar. Mitt i allt bestämmer jag mig för att det får vara nog och att jag ska gå igenom en egen kbt-behandling med dagliga exponerings övningar. PANG sa det så exploderade hela mitt känsloliv.
September kommer verkligen minnas som en känslosam månad och jag springer tacksamt in i Oktober där jag på riktigt kan börja räkna ner dagarna till flytt. Oktober består inte bara av själva flytten till vårt nya hem utan också av en veckas utbildning som jag länge har längtat efter, så om inte Corona kommer och stör bär det nästa vecka av till Norrköping där jag får fylla på kunskapsbanken. Tack Oktober. Välkommen. (men snälla gå snabbt).
