Min inre dialog i en vardag med katastroftankar


Aj min rygg -CANCER, förmodligen cancer. Jag kommer att dö.

Telefonen ringer -KATASTROF, vad har nu hänt!!!

Kliar det inte ovanligt mycket över hela kroppen -GARANTERAT CANCER! Jag kommer att stendö!

Luktar det inte konstig i huset? -MÖGEL. Huset går inte att rädda. Vi kommer inte att ha tak över huvudet!

Men vad i helvete är det här för leverfläck! -Nu har jag inte långt tid kvar!!!

Mamma kan du köpa mjölk? -Suck, köp och köp, snart har vi både tomt konto och skafferi.

Vad trött jag är! -Förmodligen kronisk depression. Kommer aldrig se ljuset igen!

Vad är det här för skalbagge på fönsterbrädan? -Hela huset är invaderat, förmodligen skalbaggar i hela väggarna. Huset trillar ihop och tar med oss i fallet!

Vart är barnen? Ute och leker? -Jaha, nu lär man väl aldrig se dem igen. Påkörda, kidnappade, mördade? Pick one.

Så barnen leker inte med någon??? -Jaha, dom har inga vänner, är säkert mobbade. Tänk om dom är själva hela livet.

Låter inte bilen lite konstigt? -Förvånar mig inte om bromsarna går sönder i nedförsbacken.

Vilket härligt väder vi har! -Ja eller hur, jorden är ju för fan på väg att gå under men njut du för fan!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.