Min inre dialog i en vardag med katastroftankar
Aj min rygg -CANCER, förmodligen cancer. Jag kommer att dö.
Telefonen ringer -KATASTROF, vad har nu hänt!!!
Kliar det inte ovanligt mycket över hela kroppen -GARANTERAT CANCER! Jag kommer att stendö!
Luktar det inte konstig i huset? -MÖGEL. Huset går inte att rädda. Vi kommer inte att ha tak över huvudet!
Men vad i helvete är det här för leverfläck! -Nu har jag inte långt tid kvar!!!
Mamma kan du köpa mjölk? -Suck, köp och köp, snart har vi både tomt konto och skafferi.
Vad trött jag är! -Förmodligen kronisk depression. Kommer aldrig se ljuset igen!
Vad är det här för skalbagge på fönsterbrädan? -Hela huset är invaderat, förmodligen skalbaggar i hela väggarna. Huset trillar ihop och tar med oss i fallet!
Vart är barnen? Ute och leker? -Jaha, nu lär man väl aldrig se dem igen. Påkörda, kidnappade, mördade? Pick one.
Så barnen leker inte med någon??? -Jaha, dom har inga vänner, är säkert mobbade. Tänk om dom är själva hela livet.
Låter inte bilen lite konstigt? -Förvånar mig inte om bromsarna går sönder i nedförsbacken.
Vilket härligt väder vi har! -Ja eller hur, jorden är ju för fan på väg att gå under men njut du för fan!