Skrivutmaning 10. Min mamma…
Min mamma gör allt för mig och min bror. Hon har alltid prioriterat oss, vi har kommit först, säger hon som sitter framför mig. Fint, tänker jag. Fint att du vet att du är älskad, att du känner det.
Men sen började jag fundera på vad orden hon sade betöd egentligen. Vad innebär det egentligen att sätta sina barn först? Vad var det hennes mamma egentligen gjorde som fick henne att känna sig prioriterad?
Jag tror inte min dotter skulle säga de där orden om mig, men jag tror inte heller att det innebär att hon känner sig oälskad. För jag hoppas att jag lär mina barn att det finns saker jag älskar, som jag prioriterar att göra, för min egen skull. Men det betyder inte att jag inte älskar dem mer.
Jag vill inte att min dotter ska blir en sån där mamma som offrar sig själv för sin man och sina barn. En trött och bitter martyr. Det vägrar jag att vara och det hoppas jag att hon ser. Jag sätter inte ALLTID mina barn först. Det är ju en omöjlighet, i alla fall för mig. Det innebär inte att de inte är älskade mer än allt annat, men för att vara en bra mamma måste jag också ta hand om mig själv.
För mig har det blivit så viktigt att inte göra våld på mig själv, och jag hoppas att det är något jag skickar med mig mina barn genom livet. Bara för att man älskar andra makalöst mycket, måste man inte sluta älska sig själv.