Idag är det world mental health day på temat ”Dignity in mental health.” NSPHIG tipsar om att manifistera sina egna tankar kring temat på #minvärdighet. Så vad betyder värdighet för mig? Jag tänker att alla människor har samma värde oavsett hälsa och bakgrund så det är inte något jag ens tänker att diskutera. Värdighet för mig är att bli behandlad som alla andra, att folk inte tror att jag har en mindre eller sämre kapacitet inom mig på grund av mina diagnoser. Jag vill inte vara ”flodhästen i vardagsrummet”. Likväl som man frågar min arbetskamrat om huvudvärken har gått över kan man fråga mig om min ångest.
Jag vill inte att det ska finnas en tystnad kring mig. Tysta tankar som ingen uttrycker, frågor som ingen ställer, för det får mig att krympa, förminskas och skämmas över något som inte är mitt. Din rädsla. En känsla av att jag måste tassa på tå, gömma mig, för att du tycker att det är jobbigt att möta dina egna rädslor. Värdighet för mig är att ingen viskar bakom ryggen utan ställer frågorna ansikte mot ansikte. Att varken bli särbehandlad eller skyddad. Värdighet för mig är att bli respekterad, behandlad som alla andra.
Det jag egentligen vill säga är att det inte spelar någon roll hur öppen jag är om min psykiska hälsa om du fortfarande tycker at det är ett svårt ämne att tala om. Att du med din osäkerhet visar att det är obehagligt, och otillåtet ämne att prata om. Vilket på vissa arbetsplatser kan innebära att det blir tyst när personen kommer in i ett rum, eller att de undviker att ställa frågor/samtala kring vissa ämnen. Personen kan genom chef, arbetskamrater bli särbehandlad eller skyddad för att de inte tror att hen ska klara arbetsuppgiften, rädd för att hen ska bli utbränd eller inte vara kvalificerad.
Jag möter många i min vardag som hamnar långt i från arbetsmarknaden på grund av massa felaktiga antaganden, vilket får dem att känna att de förlorat värde. En grund för att jag ska må bra är att få synas, höras och komma till tals lika på samma villkor som alla andra. För mig handlar det mycket om hur jag blir bemött. Jag är väl medveten om mitt eget värde, men jag behöver känna att du också är det [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]
Att mötas av den tystnad och kyla när man går in i ett rum gör ont. Man vill bara försvinna igen och förstår inte varför. Kom gärna med saklig kritik men vvar lika snabb med bekräftelse på vad jag är bra på. Att vilja bli sedd är inget unikt, det är ett mänskligt behov som alla har, jag också. Kram!
Så sant Erik!