Jo, jag vet att ångest är en del av livet och att det är något vi alla upplever, men jag kanske behöver visa dig skillnaden mellan din och min.
Jag skulle vilja plocka ut känslan, klä av den naken och visa dig dennes riktiga form. För den du har sett/upplevt är bara dess skal och inte dess inre kärna.
Det är en skillnad att känna en naturlig ångest och att leva med ständiga katastroftankar. Jag vet det för att jag upplever dem båda.
Det är skillnad mellan en negativ tanke och att ständig bombarderas, uppfyllas av dem, att leva i katastrofvärld där verkligheten knappt finns. Det är skillnad när ångesten du känner befläckar livet till den grad att du knappt längre ser ljuset, där oron har blivit till en stor mörk massa som tänker hela ditt fönster mot världen. Från och till försöker du skrapa dem rena men de täcks snart igen med ny sörja.
Det är skillnad på att gå vilse inom sig själv eller i den yttre världen, att leva i sitt eget mörker eller i omvärldens, och att aldrig någonsin hitta ut.
Det är en viss skillnad på när ångesten du känner blir större än kärleken du känner och när till och med dina vackraste tankar färgas mörka. När ditt inre blir ditt fängelse och ditt liv ett eget helvete.
Kom inte till mig och säg att du vet vad ångest är förrän du känner till dess riktiga namn och har smakat på dess äkta sötma. Du kanske har fått en smutta här och var i ditt liv, medan jag suttit fast i dess klibbiga gegga.