När impulsiviteten får styra
Det kommer hem ett paket med posten.
-Vad är det frågar min man.
-Äh, det är bara lite hudvårdsgrejer jag beställde till mig själv.
-Ok, säger han och verkar nöjd med svaret.
Jag öppnar paketet lite grann i smyg och planerar hur jag ska kunna ta mig till toaletten för att ställa in allt i badrumskåpet utan att han något vidare reflekterar över det. Plötsligt är han där igen, stående över min axel. Det där var inte lite grejer, säger han. Jag vrider på mig och funderar över ett bra svar.
-Nej men jag behövde dem.
-Vad kostade det, frågar han.
-Nja, jag vet inte riktigt. Efter mer än 10 år tillsammans vet han lika väl som jag att jag har total kontroll och förmodligen på öret vet vad det kostade.
-Vad kostade det, säger han igen och förväntar sig ett ärligt svar.
-Äh, 3000 kr någonting.
-3000? För hudkräm?
-Ja.
Han stirrar på mig som om jag vore helt dum i huvudet.
– Men Jessica, du har ju inte ens problem med huden.
-Öhh, nej, jo, nu har jag det.