Ointelligent eller okoncentrerad?


Ointelligent eller okoncentrerad?

Ointelligent eller okoncentrerad?

Jag har fick min ADHD-diagnos för åtta år sedan och jag kan fortfarande få sånna där AHA-upplevelser. Ni vet när man liksom 25 år efteråt kan se hur allting hänger ihop. När man hittar förklaringar på sitt beteende, sina handlingar eller sitt mående. När jag vid ett tillfälle försökte hjälpa dottern med läxan fick jag en flashback tillbaka i tiden och förstod helt plötsligt varför jag aldrig har fattade någonting.

Till en början tyckte jag att skolan var utmanande och rolig, men den känslan försvann i och med krav och okunskap.

Jag gick från att älska matte till att hata det. Jag hade inga svårigheter att se vad talet skulle bli, att på automatik få upp rätt siffra i mitt huvud, men när de sedan ville att jag skulle beskriva målande förklaringar kring hur jag hade tänkt så kunde jag inte det, vilket sänkte betygen. Fröken förklarade vid upprepade tillfällen att hon bara ville att jag skulle säga hur jag tänkte, medan jag aldrig riktigt förstod varför eftersom jag redan kommit med rätt svar….

Det var inte bara matten som ville ha förklaringar, nej även andra ämnen. Jag kunde skriva svaret på en fråga med fyra meningar, men de ville att jag skulle beskriva det på 2 A4 sidor. Varför? Jag förstod aldrig grejen. Jag minns att fröken alltid sa att jag hade rätt, men det räckte inte hela vägen, för jag var tvungen att förklara mer ingående, mer utförligt.

Hur utförligt kan det bli tänkte jag…..

För att inte tala om när matten slutade handla om siffror och istället handlade om långa berättelser! Jag får fortfarande impulsen att jag vill riva söner hela boken och hoppa på den.

Vad är det i historien som är viktigt? Inte nog med att man ska komma ihåg siffror, man ska även komma ihåg färger och namn, det känns som att min hjärna vrider sig och krampar varje gång. Jag fixar det inte!! Jag minns att jag alltid fick läsa dessa små matteberättelser om och om igen bara för att det blev för mycket information, jag tappade koncentrationen och fick hela tiden börja om från början.

“Anders, Anna och Olle har varsin korg med bollar. Anders har 4 gröna bollar och en blå. Anna har 6 röda bollar och 4 blå. Olle har 8 gröna bollar och 2 röda. Hur många gröna bollar har Anders och Olle tillsamman? Hur många blå bollar finns det totalt.”

Dessa frågor försinkade mig, jag minns att jag fick läsa texten om och om igen utan att komma någonstans, vilket gjorde mig illamående, stressad och fick mig att känna mig dum. Hade någon istället frågat mig vad 4+8 var hade jag kunnat svar utan att tveka. Detta gjorde mig väldigt osäker i skolan, jag förstod tidigt att det var något jag inte förstod, som andra uppfattade men inte jag.  Vilket fick mig att tro att jag var osmartare än alla andra.

Allt det där känns så sorgligt idag. Hur fel det kan bli. Och även om man inte kan ta bort något från det förflutna så känns det gott att kunna förstå sig själv, att trösta sig själv med att det aldrig handlade om intelligens utan om koncentration. Jag bryr mig egentligen inte om det där idag, men för det där lilla barnet som satt och skruvade sig i stolen och kände sig dum gör det en stor skillnad ❤︎

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.