Jag ogillar allt som går utanför min rutin. Vad det än är så väcker det mitt motstånd. Jag vill alltid veta vad som händer och jag vill göra samma sak….varje dag.
–Nu kan vi ju göra vad vi vill, säger mannen glatt när vi oplanerat får barnvakt.
Men sanningen är att jag inte vill göra något annat! Varken resturang- eller biobesök lockar. Jag känner mig jättetråkig och förmodligen är jag det också. Men allt som går utanför min rutin tar på mina krafter, och jag kämpar ju varje dag för att spara in dem.
När man bara har energi för att klara dagen vågar man inte göra några större utsvävningar. Det kan räcka med ett oväntat besök eller en förändrad rutin på hemmafronten för att rubba mina cirklar.
En vän som oväntat kommer förbi på en kopp kaffe, ett besök som stannar till efter läggdags eller en hundpromenad som inte blir av kan få mig att hamna i en svacka som varar i dagar.
Det är svårt att ge av sig själv till andra när man vet att man går sönder efteråt. Många relationer och situationer tar mer än vad de ger, även om jag önskar att det inte vore så.
Jag vill inget hellre än att ha en skrattfest med vänner eller ta en spontanutflykt någonstans. Jag önskar att spontanitet var min bästa vän men istället är det min fiende. En fiende som alltid skapar trötthet och ångest.
Om spontan vore mitt andranamn hade jag hälsat på dig oftare, jag skulle testa nya saker och våga gå utanför min dagliga rutin. Vi hade kunnat ta en fika på en Torsdag, du hade varit välkommen till mig utan att ringa innan, och jag hade kunnat hänga med på en aktivitet utan att ha planerat den veckor i förväg.
Det som många gånger är svårt och förklara och lika svårt för andra att förstå är att jag inte säger nej för att jag vill, utan mer för att jag måste [wp-svg-icons icon=”heart” wrap=”i”]
[wp-svg-icons icon=”pencil” wrap=”i”] Lämna en kommentar