Psykosomatiska symtom vid ångest -kunskap kan rädda liv!
Jag är inte en person som springer ner vårdcentralen direkt. Jag är där 1-3 gånger om året och då oftast när jag på allvar tror att jag är riktigt sjuk, men så är sällan fallet. Under alla dessa år har det ändå blivit en hel del tillfällen jag varit där och fått reda på att jag inte varit det minsta sjuk. Det som förvånar mig idag är att det inte är någon som stannar upp och förklarar någonting. De lyssnar lite på lungorna, tar några prover säger ”Du är inte sjuk”. Sen får man gå hem.
Läkarens ”lugnande” besked gör mig sällan helt lugn, utan hjälper bara för stunden. Symtomen har jag ju fortfarande kvar. För det jag känner är verkligt, även om läkaren säger att det inte är det. Alla har någon gång reagerat på psykiskt lidande med kroppsliga symptom. Upp till 60-80% av befolkningen uppvisar varje vecka kroppsliga symptom eller känningar, som man inte hittar någon medicinsk orsak till. Oftast går de ju över av sig själv när man inte bryr sig om dem.
Men en person med ångest släpper inte så lätt sina symtom, och gör man det så kommer det i vilket fall nya. Idag kan vetskapen om att det jag känner är psykosomatiskt göra mig något lugnare, även om det inte känns riktigt bra. Men det som irriterar mig mest är att jag fått leta upp den faktan, den här sanningen själv, och inte fått den till mig någon utav gångerna jag varit där.
Problemet är ofta att alla vet hur ångest känns, och att de psykopatiska symtomen inte är något som liknar ångest, därav rädslan. En till svårighet är att symtomen kan se väldigt olika ut, allt från andnöd till klåda. Från domningar i fingertoppar till en abnorm törst. Från yrsel till magproblem.
En läkare borde veta att lösningen inte ligger i undersökningarna (de hjälper ju bara för stunden), utan i en trygg vårdkontakt. Hade en läkare satt sig ner med personer som ofta drabbas av psykosomatiska symtom och berättat vad de känner och varför de känner så, hade patienten sluppit en hel del lidande, och läkaren en hel del jobb.