Trasiga människor


Vi var bara barn, det ser jag nu. Det var aldrig meningen att det skulle vara jag och du.

Två sargade själar som fann varann, jag trodde jag kunde göra dig hel. Vi talade samma språk men ändå gick någonting fel.

Du drev i väg för långt bort för att jag skulle kunna rädda dig, och du hann heller aldrig laga smärtan som fanns hos mig.

Stanna kvar, jag vet att du måste gå. Jag ber dig, stanna kvar. Det finns något som blir helt när det är vi två. Stanna kvar, du är inte förlorad än. Jag ber dig, stanna kvar, men rädslan tar över och du flyr igen.

 Du sökte dig till någon annan, fast att jag vet att du vill vara hos mig. Någonting tog över, satte klorna i dig.

Du försöker dra dig tillbaka, men någonting håller dig kvar. Jag försöker njuta av stunden, den lilla som vi har.

Slut ögonen min vän och vila i min famn, slut ögonen min vän snart är du i hamn.

Stanna kvar, jag vet att du måste gå. Jag ber dig, stanna kvar. Det finns något som blir helt när det är vi två. Stanna kvar, du är inte förlorad än. Jag ber dig, stanna kvar, men rädslan tar över och du flyr igen.

 Om du stannar hos mig, kanske du kan få ro. Jag vill att du stannar, kan du det tro?

Dina ögon är trötta, de saknar sin forna glans. Fast att du ej är densamma vet jag att du finns där inne någonstans.

Mitt sår är slutet nu, men du blöder än. Hur ska jag kunna rädda dig, min älskade älskade vän.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.